Teodor Wolgers lär känna sin farfar Beppe

Beppe Wolgers är extrapappa för 60 och 70.talets alla barn. Teodor Wolgers är hans autentiska barnbarn, men de hann aldrig träffas innan Beppe gick bort. Med sitt nya album Episod i Vikens kapell knyter Teodor Wolgers an till sin farfar, som läser sina dikter till Teodors nya tonsättningar.

Alla runtom Teodor Wolgers hade upplevelsen av personliga relationer till Teodors farfar Beppe Wolgers, men själv hann Teodor inte ens träffa sin farfar innan Beppe gick bort 1986. Vid det laget hade Beppe knutit starka band till den lilla jämtländska byn Frostviken nära gränsen till Norge, och i det lilla Vikens kapell spelade han och Merit Hemmingson in ett gemensamt folkmusikjazzalbum 1973. Senare blev trakten också miljön för Beppes och Per Åhlins film Dunderklumpen, och här fanns länge Beppe-muséet.

Det var alltså till Vikens kapell Teodor Wolgers begav sig för att hitta sin farfar och bygga en relation till honom. Med sig hade han Beppe Wolgers mjukt vänliga inläsning av sin poesiutgåva Episod i Vikens kapell – om en händelse i somras, som kom att bli en av de centrala delarna i Teodors relationsarbete och egna album. Under arbetet med Teodor Wolgers album Episod i Vikens kapell kom Merit Hemmingson tillbaka till kapellet för att spela orgel med sin forna samarbetspartners barnbarn Teodor.

Utöver Merit Hemmingsons orgel och Beppes röst i sin egen poesi kombinerar albumet inte bara folkmusik och jazz utan också Teodor Wolgers bakgrund med klassisk musik och ambience. Dessutom bjöds jämtlänningarna Annika Norlin och riksspelmannen Kjell Erik Eriksson från Hoven Droven in för att bistå i tolkningen. Resultatet är en starkt och varmt möte mellan farfar och barnbarn, och en folkmusikjazzskiva vars like inte hörts maken till i Sverige sedan tidigt 1970-tal.

Det måste vara extra svårt att bygga en personlig relation till din farfar med tanke på att fyra generationer svenskar anser sig ha nära nog familjemässig närhet till Beppe.

- Ja, det har ju varit väldigt speciellt att ha en farfar som hela svenska folket har en relation till, framför allt den äldre generationen. Han kanske mer är reducerad till Pippis pappa, Godnattstunden och björnen Baloo för min generation, men det har alltid funnits ett idoliserande.

- Den här känslan av att alltid ha varit nära men alltid varit distanserad genom att vi inte har träffats har påverkat mig. Det var jag en av mina största sorger som barn och även senare i livet, att vi inte träffades, eftersom jag blev sammankopplad med honom så ofta. Men dödens vägg stod mellan oss. Han finns både i ens gener men också i blicken på en och därav så föddes nog lite av den här önskan av att lära känna honom och förvalta hans arv på ett eget sätt.

- Jag ville möta honom med hela min person och min musikaliska kompetens. Och därför tyckte jag att den här liksom Beppe som jämte och Beppe som poet och den här liksom smala diktsamlingen Episod i Vikens kapell var perfekt. För för mig så är Beppe Jämtland i och med att jag hälsat på honom där genom att gå på det Beppemuseum som min faster och farmor driver där. Hans aska är spridd i Vattudalen, och familjesägnen talar om honom som just poet.

Tycker du att du lärde du känna honom närmare under arbetet med skivan?

- Jag har absolut lärt känna honom mer. Jag gjorde en del researcharbete - jag läste igenom hans andra jämtländska diktsamlingar, lyssnade på radioprogram från Beppe på Ön och läste om hans biografi. Eftersom jag var lite äldre nu så var jag intresserad av hans koppling till religion. Det där existensiella, sökandet. Han var inte troende, men han tyckte det var spännande hur man kunde tro med sådan intensitet. Han tyckte det var spännande med den historiska Jesus. Så det var som att jag fick lära känna honom från sidan direkt in i hans poesi.

- Och samtidigt så fick ju lära känna vad Beppe betydde upp i Frostviken, där Dunderklumpen spelades in. Alla människor som kom till kapellet under inspelningsperioden och hälsade på för att han betytt något för dem. Han satte Jämtland och Frostviken på kartan, i en glesbygd där man kanske ibland känner sig lite bortglömd.Det gör mig varm att tänka på.

- Sen så landade det någon gång att vi gör den här skivan tillsammans, jag och Beppe. Jag hade inte bestämt att jag skulle använda hans röstinspelningar, utan det kom till mig under tiden. Men när jag väl kom dit upp så kändes det självklart att jag gör min musik och farfar läser sina ord. Han mötte ju Jämtland och historien i Vikens kapell, han mötte folkmusiken. På samma sätt kom jag in med min musikaliske bakgrund som är lite klassisk, lite jazz, lite populärmusik och postklassisk ambient, och ville möta den jämtländska folkmusiken och den jazz som farfar var en av dem som låg bakom att den från början började sjungas på svenska.

- När man kombinerar folkmusik och jazz så kommer man in på en av mina absoluta absoluta favoritskivor, Jan Johanssons Jazz på svenska. Den tonen kunde vara ett bra sätt att möta den här platsen och de här influenserna. Jag frågade till och med Georg Riedel om han också ville vara med och spela in, men han svarade att han med ålderns rätt endast ägnade sig åt komposition.

- I Gemensamheten spelar Kjell-Erik en traditionell jämtländsk melodi i början. Han är också riksspelman i Jämtland och med rötter från Jorm.

Skivan avslutas med en varm och fin hälsning till Beppe, där du återanvänder hans egna ord ur En jesusfantasi. Den signalerar just den där personliga relationen, eller åtminstone närmandet till den.

- Jag arbetade och tog promenader i den vackra fjällmiljön och så blev det dags att avsluta skivan och lämna över. Det hade varit en metaforisk resa liksom i Dunderklumpen och i farfars blick, i fen värld som konsten kan skapa där verklighetens regler inte gäller. Jag hade åkt till den här magiska platsen i Jämtland och lånat farfar, som att vistades tillsammans för att arbeta med skivan. När det var färdigt kunde jag återlämna honom till den natur där hans aska faktiskt är spridd, i vattnet precis utanför kapellet med min dikt. Den är saxad ur En jesusfantasi och även andra dikter i diktsamlingen. Det blev nån slags closure att jag liksom hade tagit mig till en annan plats sen där jag började och liksom, vi hade gjort det här tillsammans.

Berätta om Merit Hemmingsons medverkan.

- I platsen fanns Beppe, hans dikter, och en sorts förlaga i form av den skiva han spelade in där tillsammans med Merit Hemmingson, Det for två vita duvor. Från den använde jag mycket material, även trumpeter och på Sömnlösa kärleksnätter Merit Hemmingsons sång, som jag samplade och som hon sen kom in senare och spelade till, 50 år senare. Det binder ihop tiderna. Merit var någon sorts tidslänk, så att hon var väldigt viktig. Jag var väldigt glad över att vi 50 år senare kunde sitta vid piano och orgel och lyssna på farfars röst från altaret mittemellan tillsammans. Oftast är det just bara Vikens kapells orgel som hörs under farfars röst, för att lämna plats åt honom.

Av Patrik Forshage

26 maj 2025

Intervju

Annika Norlin är en annan jämtlänning som hörs på Episod i Vikens kapell. Hon var tveksam till att tolka Beppe Wolgers, trots sin stora beundran för honom.

- Jag är i grunden ett stort Beppe Wolgers-fan, både som låttextentusiast och jämtlänning. Jag hade ju Det for två vita duvor-skivan med Beppe och Merit, som är inspelad i kapellet, och hade läst Beppes dikter. Spenderade en del tid med att läsa Dikter från Vattudalen och undra hur en utomsocknes kunde våga sig på att skildra en by, och att resultatet var så självklart. Det är beyond modigt.

- Jag var i grunden ganska negativ till att tolka Beppe, om man tycker om nåt för mycket riskerar resultatet att bli lite för vördnadsfullt. Jag har tidigare tackat nej till andra frågor om Beppe-tolkningar.

- Sen träffade jag Teodor i ett helt annat sammanhang och började lyssna på hans musik, tänkte inte alls på släktskapet längre. Men när han berättade om det här projektet och att skriva en låt ihop i Vikens kapell kunde jag som inte tacka nej.

- Vi kollade igenom diktsamlingen, skulle välja dikt att tonsätta. Det är naturligtvis bara bra texter, men det är två helt olika saker att läsa en dikt och att sjunga den. Dikten måste då vara öppen för en sångare, att man ska kunna komma in i den.

- Jag fastnade på en gång för Ansiktenas mystik II och Teodor höll med. Den dikten, berättade Teodor, var skriven från Beppe till hans fru, Teodors farmor, och skildrar ett kommande dödsögonblick, när de två skulle behöva skiljas. Den är både allvarlig och rolig, det är kul att Beppe lägger in: "Det är en mycket pinsam situation för alla".

Här finns recensionen av Teodor Wolgers Episod i Vikens kapell