Orenda Fink - Invisible Ones

Saddle Creek/Border
BETYG: 4/6

(Ursprungligen publicerad i Nöjesguiden augusti 2005.)

Efter Maria Taylors fina 11.11 strax före sommaren är det dags för Azure Rays andra halva att solodebutera. Orenda Fink har en röst lika övertygande som sin partner, men hennes musik är mer konventionell och därmed mindre spännande. Invisible Ones består huvudsakligen av stillsamma och finstämda sånger i moll (trots artistens försäkran att soloalbumet bara är ett utlopp för den nyfunna äktenskapliga lycka som inte ryms i Azure Rays värld av krossade hjärtan), och ibland blir det helt enkelt lite för försiktigt, stillsamt och finstämt. När hon dessutom tar oss med på ett par guidade turer i World Music Theme Park på Haiti känns det bara turistigt och krystat. 

Men sånt vägs upp av ballader som Miracle Worker och Invisible Ones Guard the Gate, weird och svepande med en charmerande skör kombination av ekande piano och virvlande stråkar, som för en liten stund får Orienda Fink att framstå som en lite mindre svulstig Kate Bush från amerikanska södern. Riktigt spännande blir det när hon vågar skita ner sina finstämda sånger. Den skramlande poplåten Bloodline vacklar mellan dur och moll medan Orienda Finks nyblivne man Todd f.d. Baechle (The Faint) breder ut sig med en oroande Cobainsk sologitarr över den glassiga refrängen, och snabba Dirty South, med inhopp av Drive-By Truckers Patterson Hood, är lika smutsig i sin skönhet. 

Om du bara ska skaffa två skivor med forna Azure Ray-medlemmar i år - låt det här bli den andra.

Skivrecension
Av Patrik Forshage