Eftersom herrens vägar som bekant är outgrundliga har Niko Röhlcke från Weeping Willows hamnat i band med sin ungdomshjälte Marty Willson-Piper från australiensiska The Church. Den senares mångåriga kopplingar till Sverige förklarar delvis den udda konstellationen, men viktigare är att deras respektive finkänsliga melodikänsla passar varandra perfekt. Det till största delen akustiska soundet är smidigt och luftigt med exakta detaljer i form av till exempel försiktiga blåsansansatser över de spröda stränginstrumenten, och även om sångerna ofta är hoppfulla och löftesrika som en tidig julimorgon finns där ett tunt och vackert lager vemodsdagg över alltihop.
(Ursprungligen publicerad i Nöjesguiden)
