När Frida Hyvönen tar ut svängarna med fullt band till sin fantastiska röst och sitt storslagna piano finns det inga tabun. Först verkar det nästan för mycket. När Frida Hyvönen tar ut svängarna med fullt band till sin fantastiska röst och sitt storslagna piano finns det inga tabun. Det är ekokammare, kastanjetter och maffiga körer, det är girl group-travestier och musikalnummer med taktbyten och tonartshöjningar, det är guilty pleasures som Kylie och Dirty Dancing, det är banala kärlekshistorier och de djupaste känslor.
Den sakliga abortskildringen i December, på intet sätt ett ställningstagande i någon debatt, får håren att resa sig, men orsakerna till den fullständiga kapitulation man snabbt tvingas till är helt andra. De handlar fullt ut om fantastiska sånger och inte minst om Fridas sätt att sjunga direkt från sitt hjärta till våra, utan att passera någonderas logiska system.
Ursprungligen publicerad i Nöjesguiden
