Efter att han förlorade rätten till artistnamnet Final Fantasy har desto mer gått Owen Palletts väg. Han har gjort bejublade samarbeten med bland andra Arcade Fire, och han har till och med nyligen varit Oscars-nominerad. Att hans eget album har dröjt fyra år är lätt att förlåta, när man ställs inför den här sortens tillgänglig artpop om hur kärleken påverkar våra psyken. Och även om det där händer en del mindre attraktiva saker är likväl hans musik den vackraste man kan tänka sig.
Stråkarna är givetvis exemplariska både när de lever i perfekt samklang med små subtila bubbelljud och när de går till suggestiv massiv stråkattack. Men det överväldigande är när de matchas med elektronik eller med de lätt orientaliska små Ryuichi Sakamoto-minnande pianomelodier han slänger in som extra krydda i redan fantastiska musikstycken. I On A Path åstadkommer Owen Pallett som i förbigående allt det Midge Ure ägnade en hel musikkarriär åt att försöka göra utan att lyckas, och ännu bättre är samarbetet med Brian Eno – allerstädes närvarande den här våren – på den avslutande organiskt syntetiska popsången Soldier’s Rock. Räkna med konkurrenter som Rufus Wainwright och Stephin Merritt lyssnar uppmärksamt, och att deras ansiktsfärg antar en lätt grön ton av avund.
(Ursprungligen publicerad i Nöjesguiden)
