Ordrikt är bara förnamnet för Björns Vänners dagbokstexter, men hederstiteln ”progg” som bland annat undertecknad tillskrev dem för ett decennium sedan är direkt missvisande. Lyriskt ligger de närmare Torsson, minus humor och plus falafel, rödvin och Lou Reed-referenser, och deras sånger om förlorad kärlek – för egentligen är det mest det Björns Vänner sjunger om – inleds gärna med förstarader som ”Jag drar mig för att använda ordet Facebook i en text jag skrivit”. Arrangemangen är på samma sätt ambitiösa på gränsen till överarbetade, men är skivans behållning genom att få melodier som egentligen inte är så mycket att hänga i julgranen att framstå som minnesvärda.
Ursprungligen publicerad i Nöjesguiden
