ShitKid: Bandet som gör vad som faller dem in
(Ursprungligen publicerad i Nöjesguiden juni 2019)
Foto: Moa Romanova
Över två EP-skivor och ett album lärde vi känna Shitkid som Åsa Söderqvists helt egna farkost för lofi-genialitet och aggressivt gör-det-själv-skrammel för elgitarr och trummaskin. Just utgivna Detention är något helt annat.
Inte bara är det studioinspelat, med ett komplett band som lever ut sin emoidentitet. Detention är också resultatet av att Shitkid numera inte är Åsas soloprojekt utan en gemensam process tillsammans med Lina Molarin Ericsson.
– Inom Shitkid är allt föränderligt, konstaterar Åsa. Vi har pratat om att spela in korta EP:s inom olika genres. Då är det okej att allt förändras, till vad som helst.
– Ändå finns det väl någonting som lever kvar i allt, invänder Lina. Vi kommer alltid att göra sådant som på något sätt är lättsamt, det är centralt.
Men det skulle kunna låta precis hur som helst.
– Ja, det skulle det fan, konstaterar Åsa. En pelare i Shitkid är att det ska vara lättsamt och kul.
– Det tycker jag hörs, menar Lina. Även om vi skulle göra olika genrer kommer det ändå att vara en röd tråd. Lättsamhet, att det är kul.
– Och gärna att göra så mycket som möjligt. Vi ska ju släppa två album det här året, om vi får till det andra så att det släpps innan året är slut.
Shitkids andra skiva för året ligger redan färdigmixad och väntar på att mastras.
– Det kommande albumet är både på svenska och engelska, berättar Lina.
– Det blir inte en ny musikgenre, utan istället handlar det om duolingo, fortsätter Åsa. Den ska heta Duolimbo, och dessutom ha en svensk titel. Det är som ett tema. Så fick vi en förfrågan från Melvins och Paul Leary från Butthole Surfers om att spela in med dem.
Shit! De är ju legender!
– Jag vet, ler Åsa. Vi har Stings trummis med på två låtar också.
– Det är kanske det som är genren – proffsmusiker och legender, skrattar Lina.
– Vi har spelat in fler låtar med dem och ska på USA-turné med dem och Redd Kross i höst.
– Vi har spelat in några låtar till en gemensam turné-EP med dem vi turnerar med, berättar Lina. De gillade de svenska texterna bättre faktiskt. De kanske inte gillade texterna när de förstod dem.
– En av låtarna vi gjorde med dem gjorde de musiken till och vi la text på den, förklarar Åsa. Texten handlar om att vi åker omkring i en pickuptruck och dricker öl och plockar upp killar. Vi skrev den först på svenska, och sedan översatte vi den till engelska. Då kändes det som att de liksom… "suck, jaha".
Att Shitkid gått från att vara enbart Åsa till att nu också rymma Lina Molarin Ericsson, tidigare i Matriarkatet, är ingen stor sak.
– Det började med att Lina kom upp till mig och vi testade med hennes bas på några demos jag hade. Vi är båda väldigt direkta och tycker väldigt lika.
Det fanns inga tveksamheter.
– Inga alls, slår Åsa fast. Vi ville göra det här tillsammans. Men vem vet, vi kanske har ett skitstort bråk någon gång i framtiden. Och det kanske bara är bra för våra rockkarriärer.
I tidiga intervjuer med Åsa Söderqvist var hon noga med att förklara att Shitkid blir som det blir, det finns ingen plan. Går det att vara lika spontan när man är två?
– Nu har det ju varit enbart spontana infall ändå, protesterar Åsa. Som albumet Detention, där jag spånade att tänk om vi skulle göra en emoskiva, det har ingen svensk gjort förut.
– Även om vi har sagt att vi vill pröva olika genres tar vi det som känns bra just i den stunden, förstärker Lina.
Emo är alltså genren för Shitkids nya album Detention. Glamrock och powerpop är två andra genres som den här skribenten tycker sig höra där.
– Du kanske inte har varit emo, avfärdar Lina sådana associationer.
– Jag var emo, och man har hört hur mycket som helst av den musiken, menar Åsa.
– Det är kul att göra sånt man inte riktigt gillar själv, resonerar Lina. Jag gillade till exempel inte emo, men så lyssnade jag på det och vi spelade det. Nu är jag ett fan.
Självklart finns inga konkreta planer för kommande genreskivor.
– Jo, vi har tänkt göra en EP med pop, menar Åsa, för vi gillar pop.
– Kanske könsrock, tvekar Lina, men jag är orolig att det blir en skiva bara om bajs.
Disco, metal, och funk är andra tänkbara genres som Shitkid spånar att göra skivor med.
– Som kanske nästan sista skiva hade jag tyckt att det hade varit kul att göra en... trubadurskiva, tvekar Åsa. Och med ett omslag som passar till det.
Sista skiva? Då existerar fortfarande den där femårsplanen för Shitkid som Åsa Söderqvist har pratat om i intervjuer i flera år?
– Ja. Kanske stretchar vi lite på den.
Vad tycker Shitkids nyblivna medlem om att det tar slut sedan?
– Det var planen från början. Jag kan ju inte tvinga Åsa att vara kvar.
– Tänk om Lina fortsätter själv, skrattar Åsa. Så blir det stämningar och rättsprocesser, och… Det är ju också bra för imagen!
Redan för ett år sedan pratade Åsa om att göra mer kommersiell musik, och kanske sälja en låt till en reklamfilm.
– Vi har gjort det nu, triumferar Åsa. Så här – vi vill ju bli mainstream, vi vill sälja ut.
Att sådana uttalanden skulle kunna vara kontroversiella bekymrar inte Shitkid det minsta.
– Vi får säga sånt, vi ska ändå lägga av sedan, fnyser Åsa.