Man känner igen sig men ändå inte när bandet som rymmer José González till slut får tummen ur och albumdebuterar, fem år efter sin senaste EP och 12 år efter att de bildades.
Det kom liksom en solosuccé emellan, och den som har njutit José González sånger på egen hand kommer att känna igen både den försiktiga sången och de intrikata gitarrslingorna här. Men de senare dominerar inte alls, eftersom låtarna är framjammande samarbeten som snarare domineras av snygga synthar över de repetitiva subtila rytmerna. Frånvaron av distinkta melodier minskar dock inte på minsta sätt musikens skönhet, och chansen är stor att vi kommer att få höra mjuka Always lika mycket som vi hörde Heartbeats.
Ursprungligen publicerad i Nöjesguiden
