Simon Edgren tjärades och fjädrades och kördes ut ur Jönköping för fem år sedan, eftersom hans röst inte var tillräckligt macho för countryscenen. Det förklarar varför Jimmie Dale Gilmore och Willie Nelson aldrig slagit i Småland, och det är enbart smålänningarnas förlust.
Ed Greene är långtifrån tvättäkta cowboys, bara sketna debutanter fulla av villkorslös kärlek till strängplockande och sentimentala refränger. Deras starkaste låtar är en aning countryifierad pop, och i stökigare nummer som When I’m Gone klämmer Simon Edgren i som en ung Rod Stewart i ett förfestande The Faces. Men Ed Greene ror både sånt och tragiska Gram Parsons-ballader som Does it Run in the Family iland, och sällan hör vi så här låtmässigt genomarbetade debuter.
Ursprungligen publicerad i Nöjesguiden
