I en frenzy av aktiviteter som rymmer allt från film till musikal har Ray Davies spelat in ett andra album mindre än två år efter den halvlyckade solodebuten. Nu är det mindre prestigesfyllt, och då är Ray Davies lika självklar och lika ärkebrittisk som Monty Python, även när han som här spelat in i Nashville.
Men även om humorn stundtals tangerar deras så är Ray Davies aldrig parodisk. Istället skapar han, mot alla odds, nya diskbänks-popklassiker av samma kaliber som The Kinks finaste stunder. Britpopen börjar och slutar här. Cheers, luv.
(Ursprungligen publicerad i Nöjesguiden)
