Mon Rayon söker cembalo

När Josef Ask och Christoffer Zetterlund släpper sin första EP som Mon Rayon är det inga duvungar vi talar om direkt. De kommer med meriter från att ha backat bland andra Jackie Mere, Emilia Pantic, Maia Hirasawa och Nadja Evelina, men nu ställer de sig längst fram med sin eleganta pop. De har hämtat sina influenser från fransk Yé-Yé, Morricone och barockpop och förvandlar dem till egna och mycket sympatiska melodier med djupa rötter också tillbaka till svenskt 60-tal.

Ni debuterade som Mon Rayon på Way Out West. Hur fixar man att förlägga sitt debutgig till ett sådant sammanhang?

- Ingen kommentar. Haha. Nej men det var så att SJ hade en scen inne på området förra året, och vi tyckte att det skulle vara ett roligt första gig att göra. En go start för att veva igång maskinen. Det var speciellt, vi stod inuti en container med en stor glasvägg emot publiken. Det var trångt och varmt och skramligt, men vi hade en fin upplevelse och vi kunde ändå se läppar röra på sig där ute, medsjungandes i refrängerna.

Som sessionmusiker var ni hired guns och utanför det mest intensiva strålkastarljuset. Vad fick er att vilja kliva längst fram?

- Vi båda två har sedan barnsben drömt om att stå där framme och svänga på höfterna. Övandes på olika håll i landet med ett fast grepp kring ett gammalt tennisracket - i ett garage, framför spegeln, i pojkrummet. Det var någonstans längs E4:an som vi började prata om dessa idéer, alltså att starta ett eget projekt. Det hade gått en tid sedan vi båda hade en tydligare riktning, och en outlet för det, med vart vi ville dra musiken åt.

Vad är den stora skillnaden mellan att stå på de stora scenerna som sessionmusiker och att göra det med Mon Rayon?

- Än så länge är scenerna med Mon Rayon mindre än scener som vi har spelat på med andra artister. Känns såklart litegrann som att börja om från början, men det är ju den resan alla går. En stor skillnad som snabbt uppdagades är att oj vad mycket ansvar det blev nu. Man kan inte längre bara åka med, spela och ha det gött. Nu är det våran uppgift att se till att våra livemusiker kan ha det gött och bara åka med istället. Och att om vi vill ut och spela så är det vi som får se till att det händer.

Ni talar om fransk Yé-Yé, Morricone och barockpop som referenser för er EP. Hur landade ni i de ambitionerna?

- Det finns någon organisk och dynamisk energi som genomsyrar dessa genrer som vi kände stämde bra in på det sättet vi vill skriva musik. I barocken kan man höra melodier som turas om att vara ledande, eller att det är flera melodier på samma gång. Sen är jag (Josef) svag för cembalo. Det är det nästa jag försöker övertala Christoffer om att gå med på, att anlita en riktig cembalist för att spela med oss. Ring oss!

Utöver till exempel The Left Banke tycker jag mig höra influenser från Procul Harum eller till och med Hep Stars mer komplexa sammanhang i ert sound. Är jag ute och cyklar då?

- Du hittar absolut referenser till dessa pionjärer och conquistadorer i vår musik, och kul att bli jämförd med några svenska hjältar! Men i det stora hela plockar vi snarare mer specifika saker, stora som små. Levon Helms trumspel, Mick Ronsons gitarrlir (we wish), Merry Claytons sång (lägg av), Paul McCartneys basspel. Men också t ex soundtracket till Interstellar.

Ni delegerar ingenting avseende era inspelningar ända fram till mastering. Är ni kontrollfreaks?

- Vi delegerar inte ens mastering, ifall det kanske ger dig svaret på frågan direkt? Haha. Nej men det grundar sig nog snarare i ett genuint intresse för att spela in och mixa, och skruva till soundet så som man har tänkt sig att det ska låta. Det blir också lite lättare för varje gång. Vi började nog prata om att göra något ihop tidigt 2022, för att sedan spela in våran första låt sommaren 2023. Många timmar gick åt till att prata om hela idéer innan vi började spela in musik. Därför kändes det helt enkelt enklare att göra det själv och försöka uppnå visionerna vi hade pratat fram, istället för att superluddigt försöka krysta fram vad man tänkt sig till någon annan.

DIY-anda, nämner er bio. Men DIY brukar väl innebära mer av hemsnickrat och amatörfixat än er eleganta pop och utsökta hantverksdetaljer?

- Detta kan vi bara ta som en oerhörd komplimang. Vi tackar och bockar! Vi har lyckats få till ett sound när vi spelar in i våran replokal som låter som vi vill att det ska göra just nu. Det är roligt med gear, men det behövs inte. Den dyraste mikrofonen vi har är en begagnad Shure SM7B. Förmodligen skulle det vara svårare att få till något riktigt tight och polerat sound där.

Vad är nästa steg efter Post Romantic Stress Disorder EP:n? Finns det till och med en master plan?

- The master plan slipas på i detta nu, vi tänker att vi följer med där det svänger lite. Men först och främst ska vi ut och spela mycket. Det är ändå där vi känner oss som mest hemma. Det skrivs också nya låtar just nu, och vi längtar efter att gå in i studion igen.

Här finns recensionen av Post Romantic Stress Disorder.  

Av Patrik Forshage

28 februari

Intervju