Dregen - "Jag ångrar ingenting"
(Ursprungligen publicerad i Nöjesguiden i augusti 2013)
I september släpper Dregen både en självbiografi och solodebut. Med Patrik Forshage diskuterar han misslyckade rockbiografier, missbrukarpersonligheter och nya skivan.
Hite Line Fever, The Dirt, Diary of a Rock'n'roll Star - de stora rockbiografierna kännetecknas intet bara av musikalisk passion och skandalösa anekdoter utan också av underhållande berättande och lagoma doser humor. Allt det lever Dregen upp till när Dregen - Självbiografin, som han skrivit tillsammans med Tore S Börjesson, ges ut i början av september. Men Dregen har egentligen inte särskilt mycket till övers för rockbiografier.
– Till att börja med läser jag inte så mycket alls, om jag ska vara ärlig. Och de amerikanska biografierna känns väl inte alltid så sanna. Man får känslan av att de saltar ganska mycket. Som om det skulle vara svårt att bli pundare – alla kan bli det, det är enkelt, jag lovar.
– Jag gillade Duff McKagans bok It's So Easy, men även om jag är bra bekant med Slash är jag inte så där överdrivet förtjust i hans bok. The Dirt om Mötley Crue var underhållande, förstås, men Nikki Sixx egen The Heroin Diaries var riktigt hemsk. Som om det går till så. Han skjuter en horsemacka och sedan går han till hotellrummet och skriver dagbok om det. Jovisst.
DREGEN – SJÄLVBIOGRAFIN är späckad av rock'n'roll-anekdoter om utkastade tv-apparater, efterfester med The Libertines och en taxistöld. Men där finns också betydligt allvarligare stunder. Händelseförloppet när Dregen elva år gammal bevittnade sin pappas självmord beskriver han med en nästan brutal rättframhet.
– Det har ju skrivits så mycket om det, så det var lika bra att ta upp det. Det var på sin plats. Men jag har rannsakat mig själv och tycker att jag har haft en bra barndom, en bra uppväxt. Att han dog var på ett sätt kanske det bästa för mig, istället för att växa upp med en gravt alkoholiserad pappa.
– Det var samma sak med tsunamin, det går inte att inte beröras av sådana saker. Där i Thailand blev jag och Pernilla så mycket mer tighta. Vem vet, vi hade kanske fortfarande gått och tvekat inför vad som var viktigt annars, men den där känslan av att vi om fem sekunder kan vara döda fick mig att börja leva mer i nuet.
Tillsammans med Pernilla Andersson är Dregen idag förälder till lilla Sixten. Bland de andra personer som varit centrala för Dregen finns två olika Nicke. Nicke Andersson är den ena, och han är den ende som kan konkurrera med Pernilla och med Dregens mamma Marianne om hjälteglorian.
– Nicke Andersson har stor betydelse för hur jag blev den jag är. Först med Entombed, och sedan med Hellacopters. Tillsammans sparkade vi in dörren – jag menar, The Hives hade inte funnits utan Hellacopters.
Barndomsvännen och Backyard Babies-kollegan Nicke Borg skildras inte lika odelat positivt.
– Om Backyard Babies hade splittrats för flera år sedan hade tonen kanske varit en annan. Minnet av Hellacopters blir fluffigt och fint, med en ordentlig guldkant. Och om Nicke Andersson mot alla odds skulle ställa upp i Melodifestivalen skulle det påverka hur jag ser på honom.
Att Nicke Borg härom året syntes i det sammanhanget är en rejäl tagg i Dregens sida.
– Det skvätte skit på mig också. Folk som inte fattade började blanda ihop det och helt plötsligt var det som att jag också hade varit med i det där.
Tvekade han inför hur andra skulle skildras i biografin?
– Jag skulle kunna skriva något som fick Camilla Henemarks bok att verka som en piss i rymden, men jag ville inte vara taskig mot folk. Jag hänger ju mest ut mig själv, och det var tillräckligt jobbigt.
På Dregens första soloalbum Dregen, som släpps i slutet av september hörs givetvis också Nicke Andersson. Ett mer överraskande namn är Pär Wiksten, som efter Wannadies-eran har skrivit och producerat åt artister som Amanda Jenssen.
– Han är en ängel, konstaterar Dregen. Nicke är ju en busy man, och jag fick liksom inget flyt i låtskrivandet. Men jag hade ett telefonnummer till Pär, och efter några år av att slöa lossnade det bara tillsammans med honom. Bullseye, pang direkt.
– Den här skivan är all-in. Det kändes som att ta hela skivsamlingen och koka ned den, och med Pär får det en lite annan ton. Det är som att min skinnpaj har blivit en manchester-parkas, eller som att Bill Withers gästar Slayer. Jag släpper fram min kärlek till svart musik, och det blir rootsy. Och Pär har peppat mig att sjunga, han säger att jag sjunger fantastiskt.
I Dregens självbiografi flödar alkoholen, och annan stimulantia förekommer också frekvent. Vi får veta när han prövar amfetamin för första gången, första försöket med kola på första på USA-turnén med Entombed, och ecstacy-debuten. "Livet är en fråga om dosering" skriver han i sin bok, men missbrukare är han inte. Det slår han fast flera gånger.
– Nej, jag är inte beroende. Beroende har så många olika mönster. Jag är glad att jag kunde ta tag i mig själv och stoppa det där rock'n'roll-festandet. Nu kan jag dricka bira, men det är inte dåligt. Det har funnits många nätter förr när jag blev svart i sinnet och tagit mig rejäla tvådagars-benders, men jag har aldrig hamnat i beroende. På sätt och vis är det Pernilla som räddade mig när det gick snett med bandet. Hade jag inte haft henne så vete fan. Jag var så blåögd och visste inte vad måttlighet var.
Men en typisk missbrukarpersonlighet instämmer Dregen i att han har.
– Vad jag än tar mig an är det lätt att det går till överdrift rejält. Jag kan låta ett riff mala runt ordentligt i huvudet innan det är klart, men samtidigt är jag snabb – jag tror aldrig att jag har klurat på något sådant längre än ett dygn. Det är samma sak med mitt målande. Jag har perioder, men nu till exempel har jag inte hållit i en pensel på ett halvår. Sedan kommer en intensiv vecka.
– Jag ångrar ingenting, slår Dregen fast och citerar omedvetet en av de biografier som kommit att utgöra normen för självförbrännande artister. Festen var kul. Mot slutet blev det inte så kul. Klart som fan att folk som är 25 ska få kasta ut tv-apparater från hotellrum, men det är inte lika charmigt när man har fyllt 40.
Dregen – självbiografin (Norstedts förlag) publiceras den 2 september. Den 25 september släpps dessutom Dregens första soloalbum Dregen (Universal).