Malmöbaserade Sam, utan efternamn, är inte alls talanglös. Han skriver catchy låtar. Men han är också så otroligt förälskad i Becks sound på Where It’s At att han bygger en hel skiva på att försöka härma det.
Akustisk gitarr, slide och munspel tillsammans med ett hiphopbeat och rap är inte förra veckans smak, det är förra decenniets (jo, så länge sedan är det). Dessutom har Sam en bit kvar till den uppfinningsrikedom som Beck hade ett överflöd av på den tiden. Det gör att Sams skiva blir rätt enformig efter bara ett par låtar.
Sams sånger handlar i stor utsträckning om öl, om tjejer och om Sams idoler. Allra mest nöjd är han när han lyckas kombinera ett par av de ämnena i en och samma text, som i She’s Not, där tjejen visserligen inte alltid gillar hans skivor (Company Flow, ODB, Eric B & Rakim, och alldeles för mycket Stone Roses, Travis och Coldplay) men ändå låter honom hantera stereon. Riktigt genant blir Sams tafatta försök att problematisera diskussionen om bröstimplantat i Big Tits, där Sam i sin outsinliga visdom har kommit fram till att det kanske rör sig om ett ömsesidigt utnyttjande. Visst, säg det till din dotter om 18 år.
Oslipad genialitet, ursäktar skivbolaget hans debut med i pressmaterialet. Men då är det faktiskt skivbolagets ansvar att en sångare och låtskrivare som Sam får lite tid på sig innan han ger ut sin debutskiva, istället för att försöka inbilla Sam och skivköparen att Being Under the Influence är en färdig produkt. På sin höjd skulle den kunna passera som en hyfsad demo, om bara hälften av låtarna tagits bort.
(Ursprungligen publicerad i Nöjesguiden)
