Victoria Bergsman träder fram - Taken by Trees
(Ursprungligen publicerad i Nöjesguiden maj 2007)Foto: Jenni Porkka
Inga fler kompromisser — under namnet Taken By Trees återvänder Victoria Bergsman till offentligheten mindre än ett år efter den överdos och återupplivning som satte den slutgiltiga spiken i kistan för hennes roll i The Concretes. Med styrkan hos ett hundraårigt träd, men också med trädets bräcklighet, har hon tagit kontrollen över sitt liv och över sin musik.
När ett bands förgrundsgestalt och sångare bryter sig loss handlar det nästan alltid om the lead singer disease, med svällande ego och ambitioner som inte längre rymmer vänner från förr. I Victoria Bergsmans fall är det helt tydligt precis tvärtom. Avhoppet från The Concretes efter 11 år, mitt under den USA-turné som skulle göra dem verkligt stora, blev en följetong i kvällspressen, och även om konflikterna bakom brytningen bara antyddes var det tydligt att Victoria mådde väldigt dåligt.
Ingen, allra minst Victoria själv, trodde att hon skulle komma tillbaka på musikscenen under de närmaste åren. När det för några månader sedan blev offentligt att ett nytt album, under namnet Taken By Trees, var på väg var det därför närmast en sensation, och samtidigt ett lugnande besked om att Victoria mådde bättre. Men hon har lärt sig av sina erfarenheter, och den här gången är Victoria mån om sin integritet och om sin rätt att styra över sig själv.
— Just nu känns det väldigt bra. Jag kommer längre och längre bort från förvirring, känns det som. Med Taken By Trees ville jag verkligen styra själv, och när jag nu fick göra det kändes det helt overkligt. Det var jätteläskigt, och samtidigt väldigt väldigt nyttigt. Vi brukade ju alltid ha omröstningar om allt i The Concretes, och ibland fick man som man ville, men ofta blev det något helt annat, och då kunde det vara svårt att stå för det.
Men det måste också ha funnits stunder när du var osäker, just för att det var dina beslut som gällde nu. Du var helt oemotsagd.
— Tidigare har det ju alltid varit någon som har backat upp, och nu var det inte det. I början frågade jag musikerna vad de tyckte hela tiden. "Så här ska vi göra eller vad tycker ni?" Men jag slutade med det. Jag fick mycket hjälp av Björn Yttling, det är han och jag som har producerat skivan. Han föreslog olika saker under inspelningen, och det gjorde de andra också. Men jag kunde alltid ställa mig upp och säga nej. Det var min rättighet. Vi hade väldigt tydliga roller, och det gjorde att vi inte bråkade en enda gång under inspelningen. Han fattade direkt att jag behövde ett bollplank.
— Andreas Söderström, som spelar gitarr på skivan, hade det lite jobbigt i början. Som ass spelar han ju mycket toner, komplicerade saker, men jag sa stopp. Det skulle bara vara två toner. Inte mer. Så blev det.
— Tidigare har det ju alltid varit någon som har backat upp, och nu var det inte det. I början frågade jag musikerna vad de tyckte hela tiden. "Så här ska vi göra eller vad tycker ni?" Men jag slutade med det. Jag fick mycket hjälp av Björn Yttling, det är han och jag som har producerat skivan. Han föreslog olika saker under inspelningen, och det gjorde de andra också. Men jag kunde alltid ställa mig upp och säga nej. Det var min rättighet. Vi hade väldigt tydliga roller, och det gjorde att vi inte bråkade en enda gång under inspelningen. Han fattade direkt att jag behövde ett bollplank.
— Andreas Söderström, som spelar gitarr på skivan, hade det lite jobbigt i början. Som ass spelar han ju mycket toner, komplicerade saker, men jag sa stopp. Det skulle bara vara två toner. Inte mer. Så blev det.
Det är en väldigt tyst skiva.
— Ja, visst är det skönt? Jag ville ha det så, och så blev det. Jag är nöjd. Den är väldigt kort också. Jag ville ge någon form av destillat av mig själv just nu, något väldigt intensivt. Det gick fort att spela in skivan, totalt åtta dagar. Sångerna var ju klara redan innan, och arrangemangen var också ganska klara. Det var bara titelspåret Open fields som inte var riktigt färdigt, sista natten satt Björn Yttling uppe och skrev klart stråkarrangemanget.
— Ja, visst är det skönt? Jag ville ha det så, och så blev det. Jag är nöjd. Den är väldigt kort också. Jag ville ge någon form av destillat av mig själv just nu, något väldigt intensivt. Det gick fort att spela in skivan, totalt åtta dagar. Sångerna var ju klara redan innan, och arrangemangen var också ganska klara. Det var bara titelspåret Open fields som inte var riktigt färdigt, sista natten satt Björn Yttling uppe och skrev klart stråkarrangemanget.
Just titelspåret låter mer som ett klassiskt stycke än som en popsång.
— Bra, det var det som var meningen. Jag ville öppna upp ljudbilden och hela skivan. Försöka fånga någon slags hoppfullhet. Få lyssnaren att börja fantisera, och känna inspiration och kreativitet.
— Bra, det var det som var meningen. Jag ville öppna upp ljudbilden och hela skivan. Försöka fånga någon slags hoppfullhet. Få lyssnaren att börja fantisera, och känna inspiration och kreativitet.
Annars är skivan väldigt mörk.
— Tycker du? Ja, kanske. Nästan allt är självbiografiskt, även om jag lindar in en del, förstås. Jag förstår inte meningen med att skapa om man inte på det sättet hittar vägar att få utlopp. Annars vore det ju bara att kasta bort tid.
— Tycker du? Ja, kanske. Nästan allt är självbiografiskt, även om jag lindar in en del, förstås. Jag förstår inte meningen med att skapa om man inte på det sättet hittar vägar att få utlopp. Annars vore det ju bara att kasta bort tid.
Jo. "I heard you're fond of singing songs, doing it on your own", sjunger du i Julia. Min första tanke var att den var en sorts programförklaring.
— Nej, den handlar faktiskt inte om mig. Den handlar om en person som är mig väldigt nära. Hon har det väldigt jobbigt, och jag ville göra något för henne, eftersom vi har svårt att kommunicera direkt. Hon blev glad, fick jag höra.
— Nej, den handlar faktiskt inte om mig. Den handlar om en person som är mig väldigt nära. Hon har det väldigt jobbigt, och jag ville göra något för henne, eftersom vi har svårt att kommunicera direkt. Hon blev glad, fick jag höra.
Inte direkt från henne?
— Nej, vi kommunicerar inte direkt. Jag fick höra det på andra sätt.
— Nej, vi kommunicerar inte direkt. Jag fick höra det på andra sätt.
Det verkar som om du ofta skriver med en specifik mottagare i åtanke, inte allmänt till en publik?
— Så är det. Samtidigt ger jag ju ut det på skiva, och då blir det ju automatiskt riktat till en stor massa. Jag har alltid valet att dela med mig av allt jag gör, eller att inte göra det.
— Så är det. Samtidigt ger jag ju ut det på skiva, och då blir det ju automatiskt riktat till en stor massa. Jag har alltid valet att dela med mig av allt jag gör, eller att inte göra det.
Lost and found sticker ut genom att vara en ganska vanlig poplåt, med ett mer konventionellt poparrangemang.
— Inte alls. Om du lyssnar noga hör du att trumkompet har helt knäppa takter. Det är helt snurrigt. Det är den enda låten på skivan som jag inte skrivit själv. Jag fick den av Tracyanne Campbell i Camera Obscura, hon tyckte inte att hon hittade rätt sätt att göra den. Men samtidigt kändes den ju som en given singel, även om det på ett sätt känns lite konstigt att singeln blir just den låten som inte är min från början. Men jag har varit med och skrivit sångmelodin, så att den skulle funka för mig, så den är ändå min, på ett sätt.
— Inte alls. Om du lyssnar noga hör du att trumkompet har helt knäppa takter. Det är helt snurrigt. Det är den enda låten på skivan som jag inte skrivit själv. Jag fick den av Tracyanne Campbell i Camera Obscura, hon tyckte inte att hon hittade rätt sätt att göra den. Men samtidigt kändes den ju som en given singel, även om det på ett sätt känns lite konstigt att singeln blir just den låten som inte är min från början. Men jag har varit med och skrivit sångmelodin, så att den skulle funka för mig, så den är ändå min, på ett sätt.
Det är uppenbart att du inte trivs på scenen.
— Jag vill ju inte spela live. Det kanske gör att det inte funkar, att jag är omöjlig att lansera, att jag inte får ge ut fler skivor. I så fall får jag hitta på något helt annat.
— Jag vill ju inte spela live. Det kanske gör att det inte funkar, att jag är omöjlig att lansera, att jag inte får ge ut fler skivor. I så fall får jag hitta på något helt annat.
Är det turnerandet du inte orkar med, eller själva framträdandet?
— Både och, faktiskt. Mest är det nog framträdandet. Jag lämnar ju ut mig själv så mycket på skivan, och det blir för jobbigt att göra det på scen också. Jag har försökt med allt, jag har gömt mig bakom peruk, solglasögon, vad som helst. Men man kan ju inte stänga av sina känslor, och jag har brutit ihop flera gånger. På ett sätt blir det ännu svårare på egen hand, för även om jag kan stå för precis allt av mitt eget material — det kunde jag inte i The Concretes — så är det samtidigt mycket mer personligt.
— Både och, faktiskt. Mest är det nog framträdandet. Jag lämnar ju ut mig själv så mycket på skivan, och det blir för jobbigt att göra det på scen också. Jag har försökt med allt, jag har gömt mig bakom peruk, solglasögon, vad som helst. Men man kan ju inte stänga av sina känslor, och jag har brutit ihop flera gånger. På ett sätt blir det ännu svårare på egen hand, för även om jag kan stå för precis allt av mitt eget material — det kunde jag inte i The Concretes — så är det samtidigt mycket mer personligt.
Men några framträdanden blir det ändå.
— Jag gjorde ju Conan O'Brien med Peter Bjorn and John. Men det var ju inte min egen musik, utan deras Young Folks. Nu ska jag göra samma sak på Jay Leno.
— Jag gjorde ju Conan O'Brien med Peter Bjorn and John. Men det var ju inte min egen musik, utan deras Young Folks. Nu ska jag göra samma sak på Jay Leno.
Accelerator blir det också.
— Ja, det ville jag verkligen. Dels spelar Peter Bjorn och John där, och Electrelane. Verity Susman från Electrelane är med på skivan, och vi kommer att göra något speciellt tillsammans allihopa. Men förutom det blir det inte särskilt många spelningar. Jag vill inte boka upp en massa, för när jag inte känner att jag orkar med mer blir det ju en massa böter för att man ställer in. Då är det bättre att låta bli.
— Ja, det ville jag verkligen. Dels spelar Peter Bjorn och John där, och Electrelane. Verity Susman från Electrelane är med på skivan, och vi kommer att göra något speciellt tillsammans allihopa. Men förutom det blir det inte särskilt många spelningar. Jag vill inte boka upp en massa, för när jag inte känner att jag orkar med mer blir det ju en massa böter för att man ställer in. Då är det bättre att låta bli.
Är Rough Trade, som ger ut skivan, med på att du inte tänker lansera den genom att spela live eller göra intervjuer?
— Mm. Det var ett av skälen till att jag valde dem. Första gången Rough Trades grundare Geoff Travis skjutsade mig till flygplatsen i London gjorde han mig jätterädd. Plötsligt blev han väldigt allvarlig. "Victoria, lyssna noga nu", sa han, och jag trodde att nu är det kört, det blir ingen skiva. "Lova mig att aldrig göra något som du inte vill göra". Han är helt fantastisk, jag känner ett väldigt stöd av honom.
— Mm. Det var ett av skälen till att jag valde dem. Första gången Rough Trades grundare Geoff Travis skjutsade mig till flygplatsen i London gjorde han mig jätterädd. Plötsligt blev han väldigt allvarlig. "Victoria, lyssna noga nu", sa han, och jag trodde att nu är det kört, det blir ingen skiva. "Lova mig att aldrig göra något som du inte vill göra". Han är helt fantastisk, jag känner ett väldigt stöd av honom.
Var det du som valde Rough Trade, som ju är en etikett med väldigt högt anseende, eller var det dem som valde dig?
— Jag skickade en demo till Geoff Travis, och en vecka senare mailade han och skrev att de måste få göra en skiva med mig. Han tyckte att det första gången verkligen var jag och inte ett avkok. Att min röst fick komma fram. Det känns inte som om han kräver något alls av mig, och det är skönt. Jag ville bara skriva kontrakt för just den här skivan för jag vet inte om jag kommer att göra någon mer skiva, och det var vi överens om. Han pushade inte alls, så när jag levererade skivan blev han jätteförvånad. Han hade trott att det skulle dröja länge innan jag spelade in den eftersom jag hade haft en så tung period precis, med uppbrottet från The Concretes.
— Jag skickade en demo till Geoff Travis, och en vecka senare mailade han och skrev att de måste få göra en skiva med mig. Han tyckte att det första gången verkligen var jag och inte ett avkok. Att min röst fick komma fram. Det känns inte som om han kräver något alls av mig, och det är skönt. Jag ville bara skriva kontrakt för just den här skivan för jag vet inte om jag kommer att göra någon mer skiva, och det var vi överens om. Han pushade inte alls, så när jag levererade skivan blev han jätteförvånad. Han hade trott att det skulle dröja länge innan jag spelade in den eftersom jag hade haft en så tung period precis, med uppbrottet från The Concretes.
Du har tappat kontakten med The Concretes?
— Ja.
— Ja.
Lång tystnad.
Helt och hållet?
— Ja. Jag försökte kontakta en av bandets medlemmar, en som betyder väldigt mycket för mig, men jag fick inget svar.
— Ja. Jag försökte kontakta en av bandets medlemmar, en som betyder väldigt mycket för mig, men jag fick inget svar.
Jag fattar att det kan vara känsligt och svårt att prata om.
— Det är så svårt, ena stunden är man så nära varandra och litar så fullständigt på varandra, och sedan kan man inte ens prata med varandra.
— Det är så svårt, ena stunden är man så nära varandra och litar så fullständigt på varandra, och sedan kan man inte ens prata med varandra.
Precis som en smärtsam skilsmässa?
— Precis så. Precis. Egentligen vill jag inte ta energi åt att älta det som hände, det finns mycket viktigare saker att lägga sin kraft på. Men samtidigt är det så svårt. De visste ju att jag mådde väldigt dåligt under lång tid, de hade förståelsen för att en människa höll på att gå under, och ändå blev det en så stor sak när jag hoppade av. Jag höll ju faktiskt på att dö på kuppen. Det kändes väldigt väldigt ensamt.
— Precis så. Precis. Egentligen vill jag inte ta energi åt att älta det som hände, det finns mycket viktigare saker att lägga sin kraft på. Men samtidigt är det så svårt. De visste ju att jag mådde väldigt dåligt under lång tid, de hade förståelsen för att en människa höll på att gå under, och ändå blev det en så stor sak när jag hoppade av. Jag höll ju faktiskt på att dö på kuppen. Det kändes väldigt väldigt ensamt.
Tystnaden blir lång. En dödlig mängd valium och sprit, en ambulansfärd med två lyckade återupplivningar, en sjukhusvistelse, och upplevelsen av de forna vännernas frånvaro under alltihop är fortfarande känsloladdat. Hur nyfiken jag än är, och hur mycket det än är journalistens plikt att gräva där det verkar finnas en intressant historia väljer jag att avstå. Victorias ögon ser så ledsna ut, och vi har inte träffats för att gräva i det förflutna utan för att prata om hur fin hennes egen skiva är. Bara en sista The Concretes-fråga.
Har du lyssnat på The Concretes nya skiva?
— Nej. Jag tror inte jag vill göra det heller. Men på ett sätt är det jättestarkt att de faktiskt har gjort en ny skiva, på samma sätt som att det är starkt att jag har gjort det.
— Nej. Jag tror inte jag vill göra det heller. Men på ett sätt är det jättestarkt att de faktiskt har gjort en ny skiva, på samma sätt som att det är starkt att jag har gjort det.
Istället pratar vi om Victoria Bergsmans andra passion. Träd. Hennes hemsida är fylld av egna fotografier av träd, med förklaringar till varför hon gillar just det trädslaget
— Jag har ju gått konstskolor och så, och alltid hållit på med sådant vid sidan om. Efter uppbrottet från The Concretes ville jag söka mig till något naturligt, något rent och oskyldigt. Jag har alltid varit fascinerad av träd, den där styrkan och stabiliteten som gör att de står där i flera hundra år.Det är en ganska bra symbol för din musik tycker jag. För samtidigt krävs det inte mer än en kraftig kastvind för att trädet ska brytas rätt av. — Stabilt och bräckligt på en och samma gång. Det ligger något i det. Vi får se hur nästa skiva blir. Om det blir någon.Jag har alltid varit fascinerad av träd, den där styrkan och stabiliteten som gör att de står där i flera hundra år.
Det är en ganska bra symbol för din musik tycker jag. För samtidigt krävs det inte mer än en kraftig kastvind för att trädet ska brytas rätt av.
— Stabilt och bräckligt på en och samma gång. Det ligger något i det. Vi får se hur nästa skiva blir. Om det blir någon.
---
Nöjesguiden bad Victoria om spontana reaktioner på några band och artister:
Camera Obscura
— Där sjunger min allra bästa vän. Jag var med på deras senaste skiva, och under inspelningen klippte jag båda tjejernas hår, det är därför jag fick credit för frisyrer på omslaget.
Camera Obscura
— Där sjunger min allra bästa vän. Jag var med på deras senaste skiva, och under inspelningen klippte jag båda tjejernas hår, det är därför jag fick credit för frisyrer på omslaget.
Young Marble Giants
— Oh, kul! Jag älskar dem. När man hör Alison Stattons röst blir man nästan generad, den är helt naken. Så vackert.
— Oh, kul! Jag älskar dem. När man hör Alison Stattons röst blir man nästan generad, den är helt naken. Så vackert.
Dion
— Sunshine Lady är en av mina bästa vänners favoritlåt. Därför gjorde jag en egen låt med det namnet till henne. Den handlar om hur hon hjälpte mig under en väldigt svår tid. Hon blev jätteglad när hon fick min sång, först blev hon alldeles röd i ansiktet och sedan började hon gråta.
— Sunshine Lady är en av mina bästa vänners favoritlåt. Därför gjorde jag en egen låt med det namnet till henne. Den handlar om hur hon hjälpte mig under en väldigt svår tid. Hon blev jätteglad när hon fick min sång, först blev hon alldeles röd i ansiktet och sedan började hon gråta.
New Order
— Egentligen är jag mer ett fan av Joy Division, men jag tycker att det är beundransvärt av ett band att förlora sin sångare och hitta något så starkt och eget. Dessutom hittade de ett otroligt bra bandnamn, efter att de lagt Joy Division bakom sig. Jag fick göra en video till Temptation, och det var jättekul att få den chansen. Det blev en berättelse om en dag med mig i Paris, hur jag förhåller mig till låten, och hur jag skaffar mig den. Jag skulle gärna göra fler.
— Egentligen är jag mer ett fan av Joy Division, men jag tycker att det är beundransvärt av ett band att förlora sin sångare och hitta något så starkt och eget. Dessutom hittade de ett otroligt bra bandnamn, efter att de lagt Joy Division bakom sig. Jag fick göra en video till Temptation, och det var jättekul att få den chansen. Det blev en berättelse om en dag med mig i Paris, hur jag förhåller mig till låten, och hur jag skaffar mig den. Jag skulle gärna göra fler.
Leonard Cohen
— Jag tycker om hans uttryck, det känns som om han bara ramlar in i sångerna, som om han hittar på dem i stunden. Framför allt älskar jag hans enkla gitarrspel.
— Jag tycker om hans uttryck, det känns som om han bara ramlar in i sångerna, som om han hittar på dem i stunden. Framför allt älskar jag hans enkla gitarrspel.
Maureen Tucker
— Hon är ett perfekt exempel på att man kan skapa något väldigt stort med enkla medel.
— Hon är ett perfekt exempel på att man kan skapa något väldigt stort med enkla medel.
Yo La Tengo
— Jag har varit ett stort fan sedan 15 år, men är väl inte lika galen i dem längre. Det är ju egentligen några gubbar och en tant, men de testar alltid gränserna. När jag såg dem i Stockholm var det mest fascinerande att de spelade så tyst.
— Jag har varit ett stort fan sedan 15 år, men är väl inte lika galen i dem längre. Det är ju egentligen några gubbar och en tant, men de testar alltid gränserna. När jag såg dem i Stockholm var det mest fascinerande att de spelade så tyst.
Taken by Trees album Open field (Rough Trade/Border) släpps den 18 juli. Accelerator Stockholm den 29 och 30 juni erbjuder en av mycket få chanser att höra Victoria Bergsman live.