Att Throw It to the Universe består av både nytt och gammalt material gör det desto märkligare att skivan är så sammanhållen och enhetlig. På samma sätt är musikens nedtonade framtoning oväntad och glädjande. Visst finns här en självförhärligande programförklaring och visst finns här storslagen rockpsychedelia, men istället för den nästan okuvliga utlevelsen som alltid bubblat under The Soundtrack of Our Lives -ytan finns här framför allt ett stilla vemod som faktiskt är lika effektivt. I sin av orgie av paradoxer är med andra ord The Soundtrack of Our Lives sista studioalbum kanske bandets bästa skiva sedan Behind the Music. Så ska en sorti göras.
(Ursprungligen publicerad i Nöjesguiden)
