Att Melbournebandet U-Bahn så påfallande snor precis allt i sitt sätt att bygga musik från ett specifikt bands första år borde rimligen ligga dem i fatet. För U-Bahn inte bara snattar lite från tidiga Devo – de stjäl precis allt.
Det är stiffa minimalistiska trummor, glesa gitarriff, forcerat entonig sång och synthdetaljer med pisksnärtar och bubbel direkt lyft och i någon mån kanske en aning omstrukturerat från originalen. Men inte särskilt mycket, trummorna från Satisfaction är omedelbart igenkännliga och i till exempel Turbulent Love går det tydligt att känna igen alla väsentliga strukturer från Uncontrollable Urge.
”Inte särskilt eget” är en med andra ord en högst rimlig invändning, men säg något annat band som så stilsäkert och så medryckande härmat Devo? Man har fantastiskt roligt i U-Bahns sällskap, och halvvägs genom skivan gör de faktiskt några vågade avsteg i form den kindploppande ”balladen” Goodbye Placenta och det funkiga no-wave collaget Damp Sheets. Men det är som Devo-kopiatörer U-Bahn har som roligast, och i det finns alls inget att skämmas för.
Ursprungligen publicerad i Nöjesguiden
