Damon & Naomi - with Ghost

Sub Pop/MNW
BETYG: 5/6

(Ursprungligen publicerad i Nöjesguiden, december 2000.)

Naomi Yang och Damon Krukowski startade tillsammans med Dean Wareham Galaxie 500 i mitten på 80-talet i Boston. När de flyttade till New York och producerades av Kramer (kom tillbaka, allt är förlåtet) skapade de postrock långt innan termen fanns. 1992 splittrade Wareham Galaxie 500 för att efter en kort period i Mercury Rev bilda lysande Luna, och lämnade det så småningom äkta paret att fortsätta själva, ibland som Pierre Etoile, ibland i Magic Hour och oftast bara som duon Damon & Naomi.

Damon & Naomis spretande inspirationskällor (de driver bland annat förlagsverksamhet för surrealistisk litteratur under namnet Exact Change) märks bara delvis på deras fjärde skiva, som är ett samarbete med den japanska trion Ghost. De har tidigare turnerat tillsammans, och ägnade 1999 åt att skicka musik, texter, arrangemang och produktionsidéer fram och tillbaka innan de träffades i New York för att fira millennieskiftet tillsammans och samtidigt passa på att spela in den här skivan.

Att döma av skivans vackert lågmälda, långsamma och huvudsakligen akustiska stämningar tillhörde gänget inte de mest jublande vid tolvslaget på Times Square. Ghost beskrivs som ett psych-folkband i pressmaterialet, och visst går det att hitta Nick Drake-inspirerade folkmusiktendenser till exempel i Tim Hardins Eulogy to Lenny Bruce, i den egna Don't Forget eller i den menuettliknande The New World. Men oftare är det inom just postrocken och deras förebilder referenserna står att finna. Instrumenteringen är ganska traditionell med gitarr, bas och trummor, kombinerat med framträdande harmonium, och gitarrspelet är alltjämt inspirerat av Lou Reeds mer finstämda ögonblick.

Paret turas om att sjunga, och lyckas lika bra båda två. Damon i Dreamed of the Caucasus ger lyssnaren gåshud, liksom versionen av Alex Chiltons Blue Moon, där Naomis sätt att sjunga den vackra melodin lyfts fram av orgel, flöjt och ett klangspel – absolut inte något så avancerat som xylofon. På några ställen, till exempel i duetten The Mirror Phase, leder stämsång och melodier till Mercury Rev-associationer. Damon & Naomi lär aldrig nå en stor publik, men vi som väljer att lyssna uppmärksamt fortsätter att njuta.