Jo, jag vet, det är svårt att ta Nick 13 på riktigt allvar. För det första stoltserar han, till synes frivilligt, med ett artistnamn som är så pinsamt att var och en som väljer en liknande hotmailadress omedelbart byter när de faktiskt fyller 13. För det andra för att han är ledare för ett psychobillyband, Tiger Army, som sanningsenligt tvingas uppge den i psychobillykretsar väldigt ohippa postadressen Kalifornien (alla psychobillyband vill vara trailer trash från Backwoods, Oklahoma). För det tredje för att han trots rollen som sångare och ensam låtskrivare i Tiger Army ändå av någon anledning känner behov av en solokarriär.
Men om man lyckas ta sig förbi alla de hindren är hans solodebut faktiskt en riktigt trevlig upplevelse. Här finns inte antydningar vare sig till psychobilly eller till hans punkbakgrund. Med ståbas, fiol, pedal steel och en enstaka twangy elgitarr har Nick 13:s eleganta honkytonk inte heller något som helst med samtida kulturuttryck att göra. Däremot går det utmärkt att göra behagliga associationer till klassiskt Bakersfieldsound och till dess nutida uttolkare som Dwight Yoakam, och hemmapubliken i Kalifornien kan på motsvarande sätt hitta kopplingar till Chris Isaak. Gör de det inte är det deras förlust.
(Ursprungligen publicerad i Nöjesguiden)
