Devil börjar med bara hennes röst och hennes elektriska gitarr, och vi som haft turen att se Misty Miller i sådana spartanska sammanhang vet att hennes intensitet är närapå Jeff Buckley-nivå, och att hon alltid riskerar att överglänsa de namnkunniga huvudakter hon ägnat flera år att spela förband till i London. Men 21 år fyllda har Misty Miller andra och avsevärt ljudligare intentioner med sitt andra album.
Att Fat White Family är en del av hennes liv (och i någon del också av hennes musik) är en av orsakerna till albumtitelns föräldraoro, högst begripligt. Men musikaliskt har den sortens umgänge bara varit av godo. Misty Millers larmiga grunge är fylld av attityd och självsäkerhet, och lika proppad med grymma melodier. Ibland påminns man om den unga arga Chrissie Hynde, i synnerhet i lätt vemodiga Stars, och Courtney Barnett och Mary Lou Lord är andra referenspunkter för Misty Miller.
Prostitutionsbetraktelsen Girlfriend med smutsiga rockabillytendenser är strålande, och ännu skitigare är den intensiva singeln Taxi Cab med The Cramps-ekande punkattack. Vare sig Misty Miller väljer den vägen eller sin tidigare stillsamma kommer hon att låta höra om sig, högt och ljudligt.
(Ursprungligen publicerad i Nöjesguiden)
