Gary Numan - Dead Son Rising

Warp/Border
BETYG: 4/6

(Dubbelrecension med Magazine - No Thysell, ursprungligen publicerad i Nöjesguiden, oktober 2011)

Nu när den yttersta dagen är här och vartenda band och artister som någonsin spelat in en skiva återuppstått för att försöka ta sig igenom nålsögat borde väl inte ännu ett comebackalbum av Gary Numan vara något att yvas över, eller knappt ens återföreningen av postpunkens första och bästa band Magazine? Men se, det är det, eftersom båda är alldeles utmärkta. Gary Numan må skifta i grått numera, men hans hårdelektroniska dystropirock - så avgörande för bland andra Nine Inch Nails existens - har skärpa och mörker som förr.

På samma sätt är ett halverat Magazine, utan Barry Adamson och salig John McGeoch, överraskande ofta på nivå med fornstora dar. Rent strålande blir det när Howard Devoto, 59, i Hello Mister Curtis tippar på hatten till sina unga fans Ian Curtis och Kurt Cobain och förklarar varför han inte kommer att följa deras exempel, men att han "hope I die before I get really old".

Skivrecension
Av Patrik Forshage