Att den tidigare så The Band-beiga gotlänningen med alldagligt namn skulle slå internationellt var minst sagt otippat. Att han sedan skulle landa i så här övertygande pop, såväl i fina pianoballader som i maniska indiedängor, var minst lika otippat.
Några oinspirerade återfall bland höstlöven gör att det är för tidigt att nämna honom i samma andetag som Peter, Bjorn and John, men snart så.
(Ursprungligen publicerad i Nöjesguiden)
