Pixies - Beneath the Eyrie
Infectious/BMG
BETYG 2/6
(Ursprungligen publicerad i Nöjesguiden september 2019)
I sex år - från debuten 1987 och fram till sin splittring 1993 - var Pixies själva sinnebilden för amerikansk coolness. Vare sig de förde som mest oväsen eller maskerade de smartaste popsångerna med feedback och hög volym landade de rätt, och den sprakande relationen mellan Black Francis och Kim Deal antände konsekvent de precis rätta stubintrådarna.
I 15 år - från återföreningen för nostalgiturnéer 2004 och på hittills tre nya studioalbum, inräknat Beneath the Eyrie - har Pixies sakta och metodiskt monterat ned sin status sten för sten. Med en lång rad nya basister som genom successionen och andras varnande exempel lärt sig att aldrig säga emot Black Francis har svärtan och dynamiken gått förlorad.
Istället poserar Pixies här med uttjänta gothfjäderdräkter i In The Arms Of Mrs. Mark Of Cains svulstiga mullrande, och framstår som ett band som allvarligt bygger strategier för att sälja ut stadiumspelningar på gamla dar. När de omöjligt kan få golvpukorna att låta dovare kryddar de med skräcktexter om kyrkogårdar, häxor och varulvar (jo, på riktigt!) som Alice Cooper skulle avfärda som banala.
Den enda som kommer undan det här med äran i behåll är Kim Deal. Det gör hon genom att tvärvägra låna sig till dumheterna.