Månadens bästa - november 2023: Drömmare, missanpassade, radikaler och utstötta

I november njuter Nöjesguidens ålderman Patrik Forshage att The National och Bar Italia släpper skivor i en takt som vore det 1973. Här är den bästa musiken från månaden som gick.

David Holmes & Raven Violet - Necessary Genius

Från Blind on A Galloping Horse (Heavenly)

Sedan 30 år rör sig Belfasts coolaste DJ och soundtrackkompositör lika ledigt i pop som i elektroniska sammanhang. Här hyllar han och hans guddotter en lång rad avlidna "dreamers, misfits, radicals, outcasts" - Terry Hall, Andrew Weatherall, Tony Wilson, Sinead O'Connor - och det känns både ömsint och rättvist.

Hardwicke Circus - Fly the Flag

Album (Alternative Facts/import)

Bröderna Fosters egen musikaliska identitet återstår fortfarande att identifiera. Men deras djupa och intensiva relation till ale-stinn pubrock gör att de kombinerar The Proclaimers, Madness, Billy Bragg, Brinsley Schwartz och Phil Lynott på ett sätt som får producerade Dave "Stiff Records" Robinson och omslagskonstnären Humphrey Ocean att helt och hållet känna sig som hemma.

Shooter Jennings and the Werewolves of Los Angeles - Keep Me In Your Heart

Från Do Zevon (Live) (Black Country Rock/import)

Från en rumlare till en annan, med Warren Zevons alldaglligt gripande farväl-till-livet-sång, sannolikt den starkaste låt som skrivits i genren sedan Charlie Richs Feel Like Going Home.

Christian Kjellvander - We Are Gathered

Från Hold Your Love Still (Tapete/Border)

"I've brought a choir, and I ain't afraid to use it". Christian Kjellvander fortsätter att bli bättre för varje album, hur nu det ens är möjligt, och stärkt av samarbeten sina med Tonbruket kombinerar han längre och mer komplexa kompositioner med små skojiga blinkningar.

The Mannequins of Death - Planeter

Från EP (Heartwork/Bengans)

Föreställ dig en perfekt mashup av TT Reuters Sång Dans Sex och Cortex Spinal Injuries. Konstatera sedan att det här bandet består av folk från just de banden, och att de 2023 gör musik som låter just så och släpps på samma skivetikett. Krydda till sist med en livetagning av Levande Begravd, och inget ytterligare finns att önska sig!

Cat Power - Cat Power Sings Dylan: The 1966 Royal Albert Hall Concert

Album (Domino/Playground)

Vågar man påstå att hennes kompletta coveralbum är bättre än förlagan, eller innebär det omedelbar stening?

Bar Italia - The Twits

Album (Matador/Playround)

Två strålande samma album samma år. Det var vad man kunde sig från ett band 1973, och nu trissas ackorden upp först av Bar Italia, och sedan av…

The National - Laugh Track

Album (4AD/Playground)

The Nationals Frankenstein-album från i våras är årets bästa skiva. Systeralbumet ett halvår senare är mindre omedelbar och kräver större uppmärksamhet, men belönar så småningom sin lyssnare rikligt.

Bas Jan - Back to the Swamp

Album (Fire/Border)

Så där underbart skevt och charmigt indiepopigt, med synthstråkar och dito blås, som man bara har självförtroende att ro iland för att man ännu inte börjat överväga sina begränsningar.

Lol Tolhurst, Budgie & Jackknife Lee - Los Angeles

Album (Play It Again Sam/Border)

Vi har redan jublat över titelspåret med James Murphy, och resten av albumet är lika fullproppat med smart och ädel postpunk, med fler Murphy-insatser liksom ett antal gästspel av bland annat Bobby Gillespie och Isaac Brock. Lol Tolhurst och Budgie har iscensatt sidekicklegendernas revansch!

Och dessutom förstås utmärkta album från Iron & Wine, Madness, Kurt Vile, Micko & The Mellotronics, H R från Bad Brains och salig Pugh (särskilt hans fina försvenskning av Jesus on the Mainline). Det har kommit en hel del utmärkt retro dessutom, allra finast lyxåterutgåvor med Bob Marley & The Wailers och Bryan Ferry.