För två år sedan släppte Peter Perrett plötsligt sitt första soloalbum, efter 40 års totalfokus på droger, och lika överraskande som själva uppenbarelsen var att han hade kvar både röst, distinkthet och melodiskärpa från där han slutade 1982. På uppföljaren Humanworld tar han det ytterligare ett steg. Med den erfarenhet som sönerna sönerna Jamie och Pete har från åren i Babyshambles hjälper de sin far till låtar lika korta och fokuserade som under The Only Ones glansdagar.
Särskilt inledande I Want Your Dreams påminner om den eran, men överlag är Humanworld fylld av korta effektiva låtar med konfrontativa gitarrer och enstaka fokuserade psychedeliska inpass. Höjdpunkterna är många, till exempel Love Comes on Silent Feet och War Plan Red, som med sitt stenhårda larm och rättframma politiska explicitet kommer att vara ett givet konsertklimax.
Nihilistiska Believe in Nothing är möjligen lite tungfotad, om man ska vara petig, men det vägs elegant upp till exempel av suggestiva Walking in Berlin. För att inte tala om exjunkiens upptäkt av nyktert välbefinnande, i Heavenly Day som är ett lyckligt svar på Lou Reeds Perfect Day om att sitta i gräset med den man älskar en solig dag.
(Ursprungligen publicerad i Nöjesguiden)
