Sådan är den omedelbara reaktionen när Paul Weller inleder sitt 143:e album med ett par stompiga rocklåtar som till och med Oasis skulle ratat. Visst ville vi ha en reaktion på förrförra årets fritt flummande 22 Dreams, men inte riktigt på det sättet.
Men det tar sig. Aim High och är fin falsettsoul, och flera 60-talspsykedeliska övningar håller också måttet, inte bara tack vare gäster som Kevin Shields och Bruce Foxton, som tagits till nåder för första gången sedan The Jam. Mot slutet ror han till och med någon rocklåt iland, och att den förr så skarpa samhällsbetraktaren nu ägnar sina texter åt teknologgikritik och allmänna misantropi får väl förlåtas en så utpräglad anglosachsisk stereotyp.
(Ursprungligen publicerad i Nöjesguiden)
