25 år med Startracks

(Ursprungligen publicerad i Nöjesguiden februari 2019)

Ett av Sveriges ständigt mest spännande skivbolag Startracks firar 25-årsjubileum i dagarna, vilket bland annat uppmärksammas med en fest på Kägelbanana. Vi bad grundaren Fredrik Holmgren lyfta fram några favoriter ur bolagets katalog.

Det hela startade som en renodlad etikett för norrländsk punk i Umeå i början av nittiotalet av Fredrik Holmgren tillsammans med Refused. När sedan punkarna började spela mjuka sånger på akustiska gitarrer följde Startracks med och blev Sveriges viktigaste americana-etikett.

Skivbolagsbossen Fredrik Holmgren berättar om skivbolagets historia genom att lyfta upp fem av bolagets skivor som verkligen gjort avtryck på Musiksverige.

Refused - This Just Might Be... ...The Truth (1993)
– Det var första skivan. Jag hade lagt ned bolaget CBR för att starta om med Startracks och den här norrländska vågen som Refused var en del av. Jag var i Umeå och hade en liten skivaffär, och fångade upp hela den energin. Det var redan en grej i Norrland då, men det hade ju inte spritt sig, - och media och skivhandlare hade ingen aning. Men kidsen visste!

– Hela iden med namnet - som var Startrec från början - det var Refuseds idé, och den var väldigt uttalad. Det var David i bandet som ordnade loggon. De turnerade mycket, minst 200 spelningar per år. Men deras break kom senare, när The Shape of Punk to Come hade varit ute några veckor och Refused hade kommit hem och faktiskt lagt ned bandet. Då plötsligt ringde MTV för att höra om de kunde komma och spela på MTV Awards. "Eh, nä, de har lagt ned":

– Refused blev talespersoner för en hel rörelse, vi mot dem, och man kan inte överskatta det de gjorde för vegetarianism, som fortfarande har effekter. Och för punk, och för do it yourself. Nackdelen var att jag fick hålla på att manövrera dem mer mot musik. Ett tag blev det där med straight edge parodi i media, tidningarna ville bara fotografera dem med sparrisar i händerna.

Fireside - Do Not Tailgate (1995)
– Det började hända saker. Linda Skugge skrev en krönika om skivan, och bara på det sålde vi nog 10 000 skivor. Det är helt ofattbart idag. Sedan lyfte American Recordings uppskivan, och det blev Lollapallooza och en grammis. Men det var ju vad jag hade bestämt, så det kändes inte konstigt.

– Fireside var inte från Umeå utan från Luleå, men de var ändå lite med i den där norrländska vågen. Jag trodde ju att jag skulle ha alla de banden, det var ju mina namn. Men så kom det andra bolag och tog en del av dem.

– Totalt har Fireside släppt fem album på Startracks, alla sina album. Det kan komma mer. Jag säger ingenting, men det kan komma mer.

Kristofer Åström & Hidden Truck - Northern Blues (2001)
– Jag hade just gjort en deal med det nystartade bolaget V2. De hade den bästa personalen och jättebra resurser, men de hade inget att jobba med. Den första releasen i det samarbetet var egentligen Kristofer Åströms Northern Blues. Det hade varit en ganska jobbig inspelning som hade hållit på i tre år och kostat ganska mycket pengar. Han ville slänga inspelningarna och bara lägga ner, men jag tyckte att det gick ju inte att sluta nu när vi lagt ned så mycket tid och pengar på det.
– Hans första egna inspelningar var Go, Went, Gone 1998. Innan dess hade jag inte trott så mycket på det han kom med till mig, men jag tänkte nog att jag kanske skulle ge ut det ändå, för att det skulle vara en bra stämning i hans band Fireside. Jag släppte nog den nog lite som en tjänst.
– Det gick ganska bra, men det var först är med Northern Blues som jag verkligen förstod. Det är en av de mest genomarbetade skivorna jag vet, dels hur den låter, dels det fantastiska omslaget, dels satsade vi på videos.
– När jag skulle presentera den för V2 för att den skulle ges ut i vårt samarbete gick jag upp med den på CDr till Jonas Holst. Han tog den emot lite slappt, okoncentrerat. Jag blev så förbannad, så jag tog tillbaka skivan och sa åt honom att sätta sig ned, och så gick jag ut och gjorde om hela entrén, och gav den till honom igen - "här är den!".
– Det är fortfarande en av mina favoritskivor.

Christian Kjellvander - Songs From A Two-Room Chapel (2002)
– Senare har det ju blivit en hel våg av singersongwriters, men på den tiden var det inte så många. Christian Kjellvanders första soloskiva efter Loosegoats small till, och hans togs in i alla TV-program och hamnade på nästan alla årsbästalistor. Vet du, på den tiden jobbade vi till och med med TV-annonsering. Hans samling ett par år efteråt är för övrigt enda gången jag har varit inblandad i en Tracks-hit på radio, helt oförhappandes.

Vasas Flora och Fauna - Släkt med Lotta Svärd (2015)
– 2012 hade Pirate Bay slagit igenom, och inget bolag sålde några skivor alls. Alla bara väntade på att få sparken. Det var becksvart. Utomlands såldes downloads, men i Sverige sålde inte det. Det fanns ingenting. Men så började det trilla in lite pengar från Spotify, och 2015 bestämde vi oss för att nystarta.
– Jag hade fått en inspelning med Vasas Flora och Fauna, och jag tyckte att det var så bra. Men jag hade ju slutat ge ut skivor, så jag försökte glömma den. Det gick inte. Jag insåg väl att det inte skulle bli så stort, kanske skulle jag sälja 200 ex, men jag måste göra det. När vi sedan skulle ha releasefesten på Scala fick vi lov att stänga dörrarna, det var fullt. Det har fortsatt så och vuxit organiskt, men de befinner sig bara i början på sin utveckling. Det senaste var deras tyskspråkiga skiva, som de hade pratat om i ett år och jag hade trott att de skämtade. Så en dag står han där med mastertejpen - "här är de". De talar ju inte ens tyska!

En av de mest bortglömda skivorna i Startracks katalog är Songs of Soil från år 2000, där Christian Kjellvander återförenades med sin senare avlidne lillebror Gustaf.
– Den gick inte alls så bra. Jag tror inte folk kopplade den till Christian, och jag tror att det var lite upp och ned mellan honom och Gustaf då. De är ju syskon, det blir ju så. Den är verkligen stor. Vi pratar om att ge ut den på vinyl snart, jag och Christian, men det måste bli något värdigt.

Startracks högtidliga 25-årsfirande går av stapeln på Kägelbanan i Stockholm den 22 februari. Där finns förstås Tiger Lou, Bedroom Eyes, Love Antell, Kristofer Åström, Västerbron, Rome Is Not A Town, Star Horse och dessutom Vasas Flora och Fauna Karaoke Show.