Beirut - A Study Of Losses

Pompeii/Playground

BETYG: 4 av 6

När Zach Condon fick frågan om att skriva sånger till en föreställning för nycirkusgruppen Kompani Giraff från Stockholm kände han inte till varken gruppen eller den roman av Judith Schalansky som föreställningen byggde på. Men han blev nyfiken, och efter ett besök på deras förra föreställning var han eld och lågor.

Temat är allt som gått förlorat genom historien - utrotade djur, förlorad litteratur och arkitektur - och Zach Condon började med att komponera elva sånger för ändamålet. Det handlar inte om vad man kan fördomsfullt skulle föreställa sig traditionell cirkusmusik, och det handlar naturligtvis inte heller om några konventionella popsånger. Istället har han hämtat inspiration både i variation och uttryck hos Magnetic Fields 69 Love Songs. Det leder till spröda och fina små sånger som rymmer både synth, ukulele och lap steel, och någonstans en smäktande trumpetserenad, utan att luftigheten påverkas och utan att trängsel uppstår, och utan att måla in sig i snäva genreramar. Om något så finns där en sirlig och njutbar renässanselegans, som i Forest Encyclopedia, i den klingande valsen Tuanaki Atoll eller till och med i Guericke's Unicorns renodlade syntharrangemang.

För att tonsätta den kompletta föreställningen byggde han slutligen ut verket till en helhet med ytterligare instrumentala stycken arrangerade för stråkkvartett av cellisten Clarice Jensen. Skönheten i stycken som Oceanus Procellarum är en ren njutning, och renässansinspirationen är än mer påfallande. Det bidrar till en stark helhetsupplevelse även utan den cirkusföreställning som musiken är skapad för.

Av Patrik Forshage

24 april 2025

Skivrecension