David Lowery - Fathers, Sons and Brothers
Cooking Vinyl
BETYG: 4 av 6
Fathers, Sons and Brothers är är inte bara en skiva, och definitivt inte bara en samling sånger. David Lowerys uttalade ambition har varit att skriva sin faktiska självbiografi i 28 sånger/kapitel - en komplett tonsatt ljudbok med två timmars hågkomster och reflektioner ur sitt liv.
Med avstamp i hans första barndomsminnen från mammas England via hans amerikanske US Air Force-stationering i Spanien lär vi känna hans familj ingående, och ännu mer honom själv via hans snabba iakttagelser och utförliga redovisningar. Tonårseskapader med svampar och vodka, tidiga minnen av att starta Camper Van Beethoven och att få en allt större publik med Cracker innan man bränner det helt (historien om hur man får sparken från skivbolaget på en vecka i It Don't Last Long är lika sedelärande som kul - man lär hela sin konsertpublik bolagets VD:s direktnummer som ramsa).
Här finns hyllningar till vänner som Sparklehorse-Mark Linkous (Mark Loved Dogs and Babies, noteringar om turneer med Modest Mouse och produktionsuppdrag åt Counting Crows. En del av de anekdotiska minnena är lösryckta, även med den adderad blogg-kontext som David Lowery erbjuder på Substack där han kompletterar med ett långt och utförligt förklarande inlägg per låt (i skrivande stund har han hunnit de fem första av 28). De kan tyckas vara en överdrift, men bidrar å andra sidan till att något som flöt förbi utan uppmärksammande i lyssningen blir en spännande detalj att gå tillbaka till (som när hans mamma väser "fascister" åt spansk polis i Plaza De Toros)
Men det är orden och berättandet som är det centrala här, inte de musikaliska dimensionerna. David Lowery är en tillräckligt meriterad artist och låtskrivare för att skapa habila melodiska underlag, men det finns inget här som lever enbart på sina musikaliska kvaliteter. Inte ens när hans oftast ensamma akustiska gitarr får assistans av The Bellrays i titelspåret - där han påfallande skakad av George Floyds död gör upp med pappas trauma över en mördad bror, händer det något nämnvärt. Lite symptomatiskt är den enda enda minnesvärda låten I Wrote A Song Called Take the Skinheads Bowling, som utförligt citerar hans karriärs mest minnesvärda låt i sin ganska torra beskrivning av Camper Van Beethoven som band och om hur Take the Skinheads Bowling kom till.
Men det är naturligtvis inte för enstaka låtar man söker sig till den här volymen, utan för historierna. För hängivna fans av hans Camper Van Beethoven eller senare Cracker finns alltså textfördjupningarna, där varje textrad förklaras ingående men fortfarande faktiskt ganska underhållande. För oss som gärna läser en rockbiografi är det här ett logiskt och trivsamt avsteg från normen, även om vi kommer att få svårt att få plats med trippelvinylen i bokhyllans biografisektion. De som önskar sig ett singersongwriteralbum och inget bättre söker det hellre annorstädes.
Av Patrik Forshage
4 juni 2025
Skivrecension