Det brukar bli pinsamt klyschigt när nordamerikanska äldre denimherrar till bredbent rock med mycket country i sjunger serenader till sina V8, sina dryckesvanor och sina kvinnoäventyr. Men Joe Fournier kommer undan med alltihop, tack vare en perfekt kombination av autenticitet, klassisk låtskrivarådra i nivå med Marshall Crenshaws toppar och näst intill Warren Zevonsk humor. Allt det ger honkytonkandet och diddy-wah-diddandet både tryck och glimt i ögat på ett sätt som John Fogerty inte kan formulera ens i sina drömmar.
Ursprungligen publicerad i Nöjesguiden
