Om det är personlig mognad som gjort det, om det kanske är inspiration ur kärleken såsom flera texter uttrycker, eller om det finns någon annan avgörande orsak är vanskligt att påstå. Men faktum är att Last Days of April aldrig förr varit så här angelägna. Karl Larssons varma och organiska sånger är av gedigen kvalitet, och med gott om utrymme för pedal steel i de mjukt vemodiga americanaballaderna är det tidiga sjuttiotalets Neil Young en given referens. I mer dramatiska stunder som titelspåret är Mike Scott i synnerhet röstmässigt en ännu tydligare referens, men på Last Days of Aprils palett finns dessutom trösterika och hoppfulla upptempolåtar som fina Someone for Everyone.
(Ursprungligen publicerad i Nöjesguiden)
