Florian Horwath – We Are All Gold

Louisville/Junk/Playground
BETYG: 4/6

(Ursprungligen publicerad i Nöjesguiden, november 2005)

I Berlin har Brainpool stött på österrikaren Florian Horwath, med bakgrund som male modell, dj, klubbmusiker och nyligen förband till Beck. Honom har de bjudit in till Christoffer Lundquists studio i Skåne, där de arbetat fram en skiva som i tur och ordning hyllar Codeine (bandet, det andra är "not my drug anymore"), Roky Erickson och – framför allt – Cat Stevens. Låter det absurt? Låter det som en fortsättning på Brainpools rockopera-svammel? Det är det inte alls. 

Istället består We Are All Gold av sparsmakat orkestrerade fina små sånger där en sorgsen orgel, en övergiven flöjt, en vemodig steel guitar och några ensamma pianoackord som ekar över öde dimmiga gator vid femtiden på morgonen utgör grunderna. Över dem viskar Florian Horwath med bräcklig stämma, och när han misslyckas med falsett söker han istället med sprucken och kärlekstörstande röst tröst hos en mental jämlike i Roky Ericksons Clear Night for Love, med smäktande saxofon och dansbandsbas. Sedan tar desperationen överhanden, och över ett simpelt piano i This Is All I Need to Know spricker rösten än mer när Florian Horwath glömmer att viska. 

Florian Horwath är en både egensinnig och gripande sångare, och We Are All Gold är en lätt omtumlande överraskning.

Skivrecension