Det är inte det nya och häftiga som vi söker. Egentligen. Vi jagar den eviga och djupa kärleken. Allt nytt blir gammalt, och modernitetsjägaren lever i ständig rastlöshet. Därmed inte sagt att det eviga är mindre problematiskt.
I Richard Hawleys innerligt storslagna orkesterballader och twang-schlagers vägrar solen skina och hans hjärta krossas ideligen. Singeln Tonight the Streets Are Ours slår Morrissey på fingrarna i allt från änglakör och utanförskap till (själv-)mördande melodi, och hans rockabilly kommer direkt från oobie-doobie-ladan. Det gör Lady’s Bridge till ett evigt och nödvändigt album, inte bara för den som någon gång snyftat till Weeping Willows.
(Ursprungligen publicerad i Nöjesguiden)
