Sibille Attar bjuder in till Brutal konsert och festkväll!
På torsdag den 5 september tar Sibille Attar över Slakthuset för en Brutal konsert och festkväll. Fokus Musik har knappt kunnat bärga sig, och tog kontakt med Sibille för att få veta mer inför kvällen.
Konserten på Slaktkyrkan annonseras som ett unikum. Din enda konsert i år, eller åtminstone den enda kopplad till albumet Brutal. Varför då?
- Ouf, den här skivan har varit svår för mig att leva nära. När jag tänkte på att spela den kröp det i min kropp först. Att vara uppe på scen och rota runt i allt det där?
- Men sen gick det lite tid och sug uppstod till slut. Livesituationen i Sverige är ju lite speciell just nu bland annat är det ju en oerhörd dominans från ett enda stort bokningsbolag, som dessutom är en av landets störta festivalarrangör, vilket är unikt minst sagt. Då blir det svårt för en med självständigt arbetstillvägagångssätt. Vi borde vara uppriktigt oroliga för independentscenen och även mångfalden i det som presenteras. Det blir ganska fattigt med bara en handfull bokare som dikterar villkoren - troligtvis majoritet cis-män bör tilläggas - och det påverkar självklart.
- Men men, mina biljetter säljer över förväntan och jag hoppas kvällen kan inspirera andra att bryta sig loss och testa att göra lite egna roliga grejer! Det är det enda viktiga, att det blir kul, och att ha kul i processen.
Enligt konsertens textpresentation är du såväl stridsvagnsförare och sagoläsare. Kommer vi att få möta båda de sidorna hos dig på konserten?
- Hahaha, ja jag tror det? Jag har ju inte spelat den här skivan ordentligt, så jag vet knappt själv! Än har jag inte ens hunnit repa, så det hela är dolt i mystik även för mig och bandet. På scen brukar jag gå in i en maximerad version av mig och det som musiken betyder just då, på gott och ont. När jag var yngre hade jag stunder där jag bokstavligen spöade mig själv blodig med tamburinen, till exempel. Men det är en del av det förflutna tror jag, jag är inte sådär arg längre!
Du har sagt att du hållit igen i texterna, av hänsyn till berörda. Trots det är Brutals skildring av relationsuppbrottets olika faser och känslor väldigt personligt. När du ger ut det på skiva behöver du inte möta blicken på varken på lyssnaren eller på texternas karaktärer. Men live kommer du att behöva möta blickar mitt i de starkaste textraderna.
- Jag är inte särskilt rädd för det, mer rädd för min egen blick. Det är så jag har resonerat när jag beskrivit det som att jag hållit igen, mer som att jag vill ta ansvar för min egna del än att jag skyddar någon. Jag är själv ett barn sprunget ur en smutsig och vuxencentrerad skilsmässa, och upplever fortfarande att jag reduceras till en projektionsyta för en 40-årig konflikt. Och det stämmer inte helt det du säger - på den här skivan har alla berörda har fått lyssna innan så jag har mött blicken. Vi är absolut inte i krig! Det kan vara så att mitt ex dyker opp på scen under kvällens gång?
Det finns en imponerande och fascinerande bredd i både låtmaterialet och i produktionen på Brutal. Från Brel-liknade visa med växande desperation i Tecken på liv via Modern nästanprogg i Slitliv, mörk rock i Gapa till stilla instrumental kontrast mellan vackra stråkar och dova undertoner i avslutande Mjuk laser. Var den bredden och variationen planerad och avsiktlig, eller var det något som uppstod i processen och som du upptäckte allteftersom?
- Tack! Det var svinlängesen jag trodde på att konst måste krystas ut genom smärta, men det råkade bli så med den här, och det tycker jag inte särskilt mycket om. Nästan ingenting planerades i förväg till skillnad från skivan innan, A History of Silence, som var mer genomtänkt. Det berodde mycket på att jag arbetar hemma och jag fick ingen arbetsro där precis, även om det inte var ett direkt bråkigt uppbrott. Jag är överkänslig för otrygghet. Till exempel visste jag inte om jag skulle kunna bo kvar, eller om jag skulle kunna ha råd att separera överhuvudtaget tyvärr, vilket jag väl egentligen inte hade men sånt där får ju bara tvångslösa sig. Jag fick en del hjälp. Allt skedde i total frenesi.
- Den mest planerade låten var Gapa, som jag skrev med Hurula i åtanke, och det var innan själva uppbrottet skedde. Det var fruktansvärt att skriva på svenska dessutom, hahaha, så jag hade hela tiden en stark känsla av att jag var motarbetade av mig själv.
Allra mest dramatisk på det sättet är Slitliv, som halvvägs tonas över från ett komp till ett helt annat, och som till slut rundas av med flöjt över discobeat. Det är briljant! Hur uppstår sådant?
- Den låten skrev jag 2014, men med annan text, till ett framtida potentiellt barn. Den dök upp igen på något vis, och blev perfekt i sammanhanget. Jag spelar inte så bra gitarr egentligen, eller jag är rätt ok på lite alla möjliga instrument men jag var megannöjd med att spela den. Just för kompbytet vill jag kreditera Hugo Mårtensson. När han kom med den höll vi alla på att trilla av pinn för det blev så bra. Jag har alltid älskat att kombinera trummaskin med live-trummor, det kanske du minns från Tourettes-tiden*, vi hade en låt som hette I Can't Stand Them! Jag lyssnade mycket på Magnetic Fields under den här perioden, albumet Holiday som är min fave, och den är nog lite inspirerad av den världen.
- Jag är inte religiös, men ibland känns skrivandet övermänskligt, vissa låtar skriver ju sig själva.
Skivan är full av spännande detaljer - tvärföljt, förskolesångstund, distad autoharpa, Velvet Undergroundfiol. Går sådant att återskapa live?
Jag ska försöka! Powerballadkören är där och jag drömmer om att få sno några medlemmar för att återskapa kören! Och det är blockflöjt och den tänkte jag spela! Men ja den är lite svår att återskapa - som tur är är mitt band grovt talangfulla!
Du gör kvällen inte bara till en konsert utan till en hel fest, förstår jag. Vad kan man förvänta sig av en sådan kväll?
- Haha, ja, jag tänkte först att jag skiter i att spela skivjäveln, men sen var det så många som tjatade och då tänkte jag att vi slår på stort, maxar! Jag vill bara att alla plus jag ska ha skitkul - har de det är jag meganöjd.
Gäster kommer att dyka upp, sägs det. Att gissa på Hurula känns inte så långsökt. Kan du avslöja något om vilka som dyker upp?
- Mjae näää, då blir det ingen överraskning ju!
Sedan då? Ryktet säger att det kanske kommer ytterligare ett Sibille Attar-album innan 2024.
- Hehe, jag var inne på det ja. Men nu ska jag göra en drömgrej med Unga Klara först, så det fick bli en lite framskjutning. Jag siktar på 2025.
Berätta mer om nästa album. Fortsätter du på svenska? Eller rör det sig till och med om mera teatermusik?
- Jag jobbar på två album parallellt just nu, vilket såklart är helt i min linje "göra livet svårt". Jag kommer göra dem på engelska som det ser ut, jag är lite ärrad efter den här svenska vändan. Men jag stänger inga dörrar såklart, varje projekt har sitt språk ord och sina ljud.
- Mera teatermusik kommer det också bli, men oklart om det släpps, jag gillar tanken på försumbara verk, som bara finns på scen och sen aldrig igen. Det är poetiskt rättvist.
Sibille Attar bjuder in till en helkväll av musik och fest under rubriken Skilsmässo-frigörelse-kärleksafton på Slaktkyrkan i Stockholm den 5 september. Det vill man inte missa!
* 2005 intervjuade jag Sibille Attar första gången. Då var hon var medlem i The Tourettes och hade vederbörligen just imponerat på Teenage Fanclub. Du hittar texten HÄR.