Östermalm - Aldrig Mer Teater

Trust/Sound Pollution
BETYG: 3/6

(Ursprungligen publicerad i Nöjesguiden, juni 2003.)

Man ska vara som ett vilddjur i år. Helst ska man spela positiv pop med tralala-fotbollskörer och mycket blås hämtat direkt från Dexys Midnight Runners. Det tar gladpunkbandet Östermalm – från Brandbergen – fasta på, och tränger sig oinbjudna in på Florence Valentins föräldrafria förortskalas.

Nu blir det inte särskilt mycket soulkänsla i deras pop, de är alldeles för tungfotade för det, men på ett par låtar blir det ändå riktigt kul. I En lyckad kväll på Indian Star, om ett ragg över en billig öl på en sunkig indisk krog på Söder – vad skulle de annars skriva texter om? – lyckas sångaren fånga en kaxig Stockholmsattityd som inte hörts sedan Alien Beats och Sebastian "Alexander i filmen G" Håkanssons dagar. Jimmy, byggd på lika delar Undertones och Magnus Ugglas Jag skiter, har också sina poänger.

Turligt nog ligger just de spåren på en och samma singel, och därmed behöver ingen slösa sina pengar på Aldrig mer teater. För Östermalm vet så väl att blåsstinn pop är en övergående trend, och därför är det förmodligen klokt – om än erbarmerligt tråkigt – att de oftast håller fast vid ösapunk, halvklantig rock, någon obligatorisk tafflig standard-ska och en riktigt dum reggae om den riktigt dumma ordningsmakten. Sånt har inget bäst-före-datum på Kafé 44.

Skivrecension