Paul Heaton - The Mighty Several

EMI

Betyg 4 av 6

Utanför örikets gränser är han kanske ingen större angelägenhet efter The Housemartins och The Beautiful South, men där hemma har Paul Heaton med åren nått helgonstatus. Envist håller han fast vid låga konsertbiljettpriser (och subventionerar enligt uppgift barpriserna där han spelar dessutom) och envist sjunger han sånger om och för the common man. Som inledande National Treasure, som hade kunnat varit hans egen utmärkelse men som är en hyllning till de verkliga hjältarna vårdbiträden, busschaufförer och läkare på härbärgen.

Uti fingerspetsarna ärkebrittisk sjunger han The Kinks-klingande popdängor om Fish 'N' Chip Supper, eller gör Quicksand - om svårigheten att slita sig från en särskilt bra pub - som struttig ska. Här finns music hall-ambitioner och irländska folkmusiktoner, och både H into Hurt och den snabba duetten Just Another Family är gammal god pubrock, i det första fallet utbyggd med elegant blåssektion.

Precis som alltid överlåter han på många ställen leadsången åt andra, ibland till Yvonne Shelton, ibland till Rianne Downey som han hittade via hennes Youtube, tydligen, eller till Danny Muldoon, som han råkade på sjungandes bluesstandards på någon gudsförgäten pub (och som i ärlighetens namn kanske borde ha stannat där istället för att bidra till skivans enda felsteg Pull Up A Seat).

Med allt detta hade skivan kunnat säljas som en brittisk turistartefakt på Oxford Street, och för säkerhets skull avslutar Paul Heaton albumet med en pubguide i försiktigt drum'n'bass-arrangemang. Walk On, Slow Down är helt enkelt en mycket användbar lista på vad som utmärker en kass pub ("walk by") jämfört med en bra ("slow down"). Undvik alltså pubar som spelar britpop på jukeboxen, som serverar mat hela dagen, som visar sportnyheter eller Beatles på TV eller som har en toa som luktar ok, rekommenderar han, men ställen där du ser damm, där gästerna är halvsömniga och berättar olämpliga skämt gör du gott i att slinka in på, rekommenderar han. Den går inte att lyssna på utan bli så sugen på en pint ljummen real ale att man spontarbokar en Englandstripp.

Av Patrik Forshage

Den 15 oktober 2024

Skivrecension