Sons And Daughters - The Repulsion Box

Domino/Playground
BETYG: 3/6

(Ursprungligen publicerad i Nöjesguiden, juni 2005)

Förra årets minialbum Love The Cup, fullt av knäppa mördarduetter där Adele Bethel och Scott Paterson lät som siamesiska dödsfiender, var ett av de mest lyckade misslyckaden som Skottland frambringat. Det vill inte säga lite i ett land som frambringat Josef K och BMX Bandits. Sons and Daughters vill gärna spela knäpp country och blues blandat med skrammelpunk, men det blir aldrig riktigt som de tänkt. Förra året lyste istället igenom, och på kvartettens fullängdsdebut låter det lika naket och rått, men utan den brittisk folkmusik som lyste igenom för ett år sedan blir det mest charmlös X-Ray Spex av alltihop. Här finns inte heller låtar som kan matcha pärlor som Johnny Cash och Awkward Duet från minialbumet.

Arga Rama Lama och Bo Diddley-lekarna i Royally Used är det närmaste de kommer den här gången, men det är inte ens nära. "Att vilja men inte kunna" leder ibland till de mest övertygande konstverken, men inte den här gången.

Skivrecension
Av Patrik Forshage