Alan Sparhawk - White Roses, My God

Sub Pop/Playground

BETYG 4 av 6

Inte så att Alan Sparhawk skulle vara vilsen utanför Lows kontext, hans långa rad av sido- och hobbyprojekt under åren gör att han har utforskat många olika uttryck och har alla förutsättningar att fortsätta göra det. Men utan Mimi Parker har han inte kvar sin fasta punkt, och efter förlusten av sin livskamrat och kollega för två år sedan när hon avled av cancer bara 55 år gammal gör inte Alan Sparhawk några försök att hålla Low-estetiken vid liv.

Istället hanterar han sin sorg genom att helt på egen hand ge sig ut på okända elektroniska stigar, där han experimenterar som om det inte fanns någon morgondag. I garaget har han programmerat rytmer, och skruvar på sina barns synthar och gizmos på ett sätt som han i efterhand beskriver som "lite desperat". Hans beat-laboratorium blir ibland lite nativt och ofta ganska lofi, och textmässigt är det ibland nonsens och ibland fånigt, som när han nöjt upprepar I Made This Beat med förvrängd röst tvärs igenom hela låten med den titeln.

Men lek och experiment kan vara effektiv sorgbearbetning, och det är fint att få dela det med Alan Sparkawk. När så svärtan drabbar, som i Feel Something och Heaven där hans Mimi Parker uppenbart är föremålet för hans önskningar, svider det desto mer. 

Av Patrik Forshage

2 oktober 2024