Sid Selvidge – A Little Bit of Rain

Archer/Import
BETYG: 4/6

(Ursprungligen publicerad i Nöjesguiden, november 2003)

Att påstå att Sid Selvidge är obskyr vore en kraftig underdrift. Någon kan ha skymtat hans namn på Alex Chiltons Like Flies on Sherbert, en skiva som enbart gamla Bottle-Ups-medlemmar på fyllan skulle beteckna som världens förmodligen bästa någonsin. Någon annan kan ha stött på honom via Jim Dickinson och deras gemensamma hobbyband Mudboy and the Neutrons hemma i Memphis. Men för de allra flesta är han fortfarande en hemlighet, och kommer så att förbli. 

Enligt principen "skäm inte bort dem med mer än ett album varje decennium" släppte Sid Selvidge i tysthet sitt femte album i våras - det var ju ändå tio år sen sist - och först nu har något enstaka importexemplar hittat hit. I rättan tid, när samlingen Country Got Soul just väckt en ny generation för Tony Joe White, Charlie Rich och Dan Penns vita sydstatssoul. 

Jim Dickinsons lågmälda produktion, och båda gentlemännens söner i bandet, gör rättvisa åt Sid Selvidges tenor, som med sin försiktiga falsett definitivt befinner sig däruppe bland de främstas. Do I Ever Cross Your Mind är lika vacker som Dan Penns finaste soulballader, och när han tar sig an Eddie Hinton – mannen som Otis Redding hyrde in för att lära sina barn sjunga – i Every Natural Thing behöver han alls inte skämmas. Lite country yodel på Pickin' Petals och Jimmie Rodgers Hobo Bill kompletterar bilden, och till och med Long Black Veil, som Johnny Cash gjort till sin, lyckas han med försiktigt gitarrplockande göra något eget och unikt av. 

Sid Selvidge lär fortsätta att leva sitt liv i obskyritet, och vara ganska tillfreds med det. Men finsmakarna är honom på spåren.

Skivrecension
Av Patrik Forshage