“I just want to lose control”, sjunger Vincent Cacchione med återhållen frustration över anonyma stillösheter. Om musikens samplade midtempobeats, banala indiegitarrer och själlösa sång speglar tristessen i hans Brooklyntillvaro är det inte svårt inte svårt att förstå en sådan längtan. Men utstuderade detaljer som autotune och vinylknaster avslöjar graden av pedanteri, och det finns ingen anledning att bry sig om Caged Animals innan hans terapi ger resultat.
Ursprungligen publicerad i Nöjesguiden
