Say Lou Lou - Dust

Cosmos

BETYG 4 av 6

Senast Say Lou Lou släppte album var flera år före pandemin, så mycket har hunnit hända sedan dess. För tvillingarna Elektra och Miranda Kilbey-Jansson har det professionella handlat om TV-produktion snarare än musik, separat och i olika roller, och den filmiska dramaturgin märks i den distinkta uppbyggnaden av olika teman och stämningar i den här låtcykeln. Inspiration och näring till Dusts tema, både som helhet och i sina delar, kommer däremot ur systrarnas havererade privata relationer med sina respektive partners. Med utgångspunkt i dagboksnoteringar behandlar de en relations olika faser, roller och förhoppningar, och det är långtifrån en vacker historia som presenteras.

Första halvan av Dust släpptes i våras, och var särskilt sträng och oförlåtande i sin lyrik, medan de ytterligare spår som nu fullföljer verket är av mer reflekterande och som de själva menar ödmjukt introspektiv karaktär, och resultatet är moget och mångfacetterat i sitt berättande. Samma styrka och auktoritet finns i systrarnas röster och i Dusts sound och milda och till synes vänliga melodier.

Den långa listan av internationella meriterade namn som varit involverande i låtskrivande, produktion och mixning fick åtminstone den här anmälaren att befara strömlinjeformning, utslätning eller kanske spretighet, men det var en onödig oro. För Say Lou Lou håller ihop helheten till ett mycket snyggt 1990-talsinpirerat luftigt sound där akustiska gitarrer kombineras med distinkta synthar och för den eran tidstypiska beats. På samma sätt finns en klar enhetlighet i albumets mjukt vänliga och starka melodier, där Casual Man lånar någon harmoni från Everyday Is Like Sunday, utan att det stör, medan titelspåret ljudmässig blinkar i Scritti Polittis riktning. Tillsammans med avslutande In My Dreams är de några albumtoppar bland många från en duo som tagit rejäla utvecklingssteg sedan sist.

Av Patrik Forshage

Den 27 november 2024

Skivrecension