Rusty Truck – Broken Promises

Coda Terra/Import
BETYG: 4/6

(Ursprungligen publicerad i Nöjesguiden, december 2003)

När Mark Seliger, aka Rusty Truck, är ledig från jobbet vill han gärna ägna sig åt sin hobby, att spela poppig country. Och eftersom han är en sån schyst polare hjälper förstås hans kompisar gärna till. Genom sitt dagjobb som ledande rockstjärnefotograf på tidningen Rolling Stone har han skaffat sig en umgängeskrets som är ganska bevandrad inom musikskapande, så på Rusty Trucks debut Broken Promises ryms knappt Mark Seliger själv. Istället filar och putsar där hela den amerikanska MOR-eliten, i rollerna som producenter, duettpartners och musiker. 

Under de första lyssningarna kommer du nästan att storkna. Det är så snällt, så välpolerat och så ofarligt, och med låttitlar och texter proppfulla av tomma klichéer blir det nästan skrattretande. Men där finns ändå ljusglimtar som får dig att lyssna en gång till. Ett par spår med Gillian Welch lättar upp, liksom den suggestiva TKO tillsammans med Me'Shell Ndegeocello, och även om 1000 Kisses kanske inte är så spännande är det ju ändå Willie Nelson vi hör i bakgrunden, och sånt är aldrig fel. 

Och när du väl börjat släppa garden är det kört. Du kommer att nicka nöjt till det närmaste countryn någonsin kommit en snäll Guns N'Roses-ballad, och till och med associera Malibu Canyon till Nick Lowes snällare pubrock, innan du förskräckt upptäcker att det är Jakob Dylan som ligger bakom båda två. När du sen inser att den snygga Eagles-travestin Broken Promises är signerad Lenny Kravitz, eller att den texmexkryddade popen i Candy rymmer - det här blir värre och värre - Matchbox Twentys Rob Thomas är det redan alldeles för sent. Då har du redan sprungit och köpt Broken Promises i julklapp till alla som önskat sig den nya Eagles-samlingen. Får du dem bara att lyssna tre varv på Rusty Truck innan mellandagsrean är chansen stor att även de struntar i att skivaffären lämnat full bytesrätt.

Skivrecension
Av Patrik Forshage