Christian Lee Hutson - Paradise Pop. 10
Anti-/Playground
Betyg 4 av 6
För sitt tredje album har Christian Lee Hutson lämnat LA och slagit sig ner i Brooklyn. På det sättet hoppas han komma bort från rutiner och minnen och få möta nya intryck med stora ögon. Rätt mycket i även i hans lyrik handlar om avslut och uppbrott, men istället för nya vyer och intryck verkar han kliva in i invanda mönster, relationsbeteenden och faktiskt visor gång på gång.
Albumtiteln syftar inte på en musikgenre, utan beskriver skylten utanför hans barndoms lilla tillflyktsort Paradise i Indiana, där befolkningsantalet specificeras till 10. Snarare än pop är den alltigenom dominerande genren här akustiska sånger och fingerplockande visa, och det är ett uttryck som Christian Lee Hutson behärskar och på några ställen till och med briljerar i. Den hyperförsiktiga inledande Tiger tar andan ur en, med beskrivningen av en flickvän som på teaterscenen agerar uppbrott ur en relation och som har en naturlig talang för scenen. Han funderar över livet de nästan hade tillsammans, och vinkar farväl till henne med ett käckt "Go Get 'Em, Tiger".
Inte ens när han sjunger från ett mycket alldaglig himmelskt paradis i After Hours är tillvaron särskilt mycket bättre än vardagsrutinerna var i livet. Även i himmelriket består tillvaron av billboards, jobbpendlande, diet coke och säkerhetsbälten, och det bästa innehållet att se från de efterlevandes liv finns bakom en betalvägg,
I Candyland är americana-soundet fylligt, med en fiol och en distad gitarr som tävlar om uppmärksamheten, och även powerpopiga Beauty School och Carousel Horses med släpiga trummor och reverb går utanför visramarna. Här bidrar hans flickvän Maya Hawkes (Stranger Things) dessutom med snygga stämmor, och ännu starkare är medproducenten Phoebe Bridgers i Flamingos.
Det är fint och bra, men det är i visorna som texternas små novelletter kommer till sin rätt med sina små och ofta lågmält vemodiga vardagsiakttagelser. "I swirl around the ice in my glass, and it looks like water ballet, synchronized swimmers circle the drain," sjunger han till exempel I titelspåret, och de litterära ambitionerna lyser igenom överallt. I Fan Fiction förklarar han att "I write fan fiction of life, I could write you a happier part.", men för egen del skriver han envist vidare på historierna om otillräcklighet och uppbrott. Det är vi tacksamma för.