The Bear Quartet - Angry Brigade

A West Side Fabrication/Border

BETYG 5/6

(Ursprungligen publicerad i Nöjesguiden augusti 2003)

Bland alla hypade svenska uppkomlingar och efterlängtade comebackprojekt finns en ständig konstant, alltid spännande, alltid egensinniga, alltid produktiva och alltid nytänkande, men aldrig någonsin storsäljande. The Bear Quartet släpper skiva efter skiva, och har en liten men trogen skara tillbedjare som skaffar rubbet och stilla önskar att bandet någon gång samlar sig till det mästerverk de så uppenbart bär inom sig. Nu är det dags. 

Angry Brigade, uppkallad efter en grupp engelska anarkister för 30 år sedan, är Bear Quartets umptonde skiva, och kommer med Bear Quartet-mått mätt relativt lång tid efter sin föregångare. Pausen har gjort dem gott. Bear Quartet har aldrig någonsin låtit så här koncentrerade, så här tighta, så här smarta, så här personliga eller så här ... poppiga. 

Vi slipper de glada infallen och de knäppa idéerna, och istället ger The Bear Quartet oss tio låtar som var och en för sig och alla tillsammans uppfyller varje löfte som Bear Quartet brukar snudda vid innan de tidigare svävat ut och slarvat bort för många låtar med interna skämt och roliga ljudeffekter. 

Inledande Put Me Back Together är fantastisk tät, genomarbetad pop där gitarrerna löper amok och varje person som klarat att avnjuta ett J Mascis-solo från början till slut får gåshud. Och så fortsätter det, med All Your Life, som tar allt Håkan Hellström någonsin sjungit, skruvar det tre varv och släpper ut något som borde vara lika lättillgängligt om än sju gånger egensinnigare. 

Last Verb är just den punk som förhandssnacket har lovat, och The Strokes ställer in sina repetitioner inför andra skivan i ren uppgivenhet - det var ju precis hit de ville. Sedan fortsätter Mvh Contempt på samma spår, men är ännu bättre. 

Så, om du måste välja; vänta inte på Broder Daniel. Glöm Shout Out Louds, hoppa över Bad Cash Quartet och skit till och med i Franke. I år, om inte förr är det The Bear Quartets tur. Så varför säljer inte de fler skivor, varför bjuder inte Anders Lundin in dem till Skansen? Enligt bandets hemsida finns bara en förklaring; "De är ganska fula."