Memory of a Svensk festival - Inför Hultsfred 2005
(Ursprungligen publicerad i Nöjesguiden maj 2005)
Hultsfredsfestivalen närmar sig med stormsteg, men innan det är dags att highlighta band i spelschemat och bestämma till vilka scener du ska styra stegen i år måste du bestämma principer för vilken sorts festival du tänker konstruera i år. Får vi föreslå en lokalpatriotisk festival, med enbart svenska band?
Sparsamma metalheads planerar en festival efter hur mycket det skulle kosta att se varje arenaband separat, och tycker sig få valuta för pengarna om de hinner med Marilyn Manson, Slayer, Slipnot och System of A Down.
Trendängsliga betar av The Bravery, Vive La Fête och Immortal Technique, och ångrar sig om ett år när ingen längre minns vilka det var. Några hippa stockholmare kommer att låtsas att de är kvar i stan, strunta i alla band och möjligen gå utanför backstageområdet för någon privat grillfest.
Men den som koncentrerar sig på svenska akter i år kommer att uppleva både bredd och djup, och hinner se både de stora elefanterna och de coolaste namnen att droppa, och dessutom ha tid att upptäcka nästa års viktigaste band.
Folkkära band som Moneybrother, The Hives och Hultsfredsdebutanterna Bergman Rock (om vi spelar med i charaden att det är ett väsensskilt band från Bob Hund) är som konstruerade för festivaler, och de kommer inte att göra någon besviken i år heller. Även allsångsfavoriter som Håkan Hellström Berghagen och Timbuktu kommer att ge oss just det vi förväntar oss.
Andra storsäljare har valt nya vägar i år, och kan överraska radiolyssnaren som tror sig veta vad man har att vänta. The Arks lekfulla sjuttiotalsglam på State of the Ark är det bästa bandet åstadkommit hittills, och kan de matcha den med en glittrig Hultsfredsspelning kommer de att vinna över mången läderklädd häcklare, på samma sätt förstärker Robyns nya självständighet ytterligare den förmåga att charma kräsna festivalbesökare hon haft ända sedan Do You Really Want Me-tiden.
Men det är på mindre scener som det mest spännande kommer att hända. Som när Mattias Alkberg BD blåser öronen av oss med egna och andras svenska punkklassiker, eller när David Sandström Overdrives nyfunna popperfektion får vuxna män att gräla om han förvandlats till en inkarnation av Springsteen '74 eller Nick Lowe '79. S
ärskilt spännande kan det bli om Frida Hyvönen, som ändå är i Småland med sitt piano, bestämmer sig för att gästa sin vän Sandström för några duetter. Suburban Kids With Biblical Names kommer att övertyga långt utanför renläriga indiekretsar, och människor som tjatar om "riktiga instrument" kommer att resa hem som electronica-lärjungar efter att ha snubblat över smarta Andreas Tilliander eller egensinnige Hans Appelqvist.
Bland rookieakterna rekommenderas piggt skivsamlarrockande The Tourettes av Teenage Fanclubs trummis, som Nöjesguiden snubblar över på ett övergångsställe i Stockholm. Även Consequences är rookies med sin intensiva pop, trots att huvuddelen av bandet spelade på Hawaii förra året som kompband till Marit Bergman.
Visst kan man deppa över att frånvaron av indeband som [ingenting], visst hade Lars Cleveman och Martin Rössels anarkistiska Suicidemangel varit ett kärt återseende, och visst hade det varit njutbart att få höra americanaband som Jose Gonzales nya och utsökta konstellation Junip eller unga Tarantula.
Men trots såna brister blir en helsvensk Hultsfredsfestival år 2005 ändå grym. Och skulle det inte räcka kan vi ju alltid bortse en aning från nationsgränserna, såhär till 100- årsjubileet av unionsupplösningen, och njuta Ane Bruns intima sånger. Sen röjer vi med Turbonegro när vi ändå är igång, och sen åker vi hem.