The Fine Arts Showcase - Radiola

Adrian/Border

BETYG 4/6

(Ursprungligen publicerad i Nöjesguiden januari 2006)

"I could gather hoards of vocal chords, and sing the sweetest song". Så sjunger Gustaf Kjellvander i den storslagna balladen Brother in Black, som obönhörligen avslöjar hans familjeband till landets bästa americana-sångare. Och samlar vokalharmonier och sjunger de vackraste sånger är precis vad han gör. 

The Fine arts showcases första skiva gjorde skäl för namnet genom att vara en brokig samling sånger som led av att ha betydligt mer bredd än djup. Å andra sidan hade poplåtarna en inte obefintlig charm, och även om Gustaf Kjellvander talar om också Radiola som en sorts "mixtejp", avsedd att rymma alla sorters infall, har han nått betydligt djupare den här gången.

Bland bagateller som en flört med Lou Reeds Perfect Day och eletronica-indie med uråldrig trummaskin rymmer Radiola några riktiga fullträffar. Frida and I är den sortens snabb schlager som Pulp brukade göra i sina bästa stunder, med Spector-pukor och pianomangel, och singeln Chemical Girl är episk indiepop med en gitarrvägg lika solid som melodin. 

Allra vassast är The Shoplifters Union, strax under tre minuter av bedårande upptempopop med en refräng från Gustaf Kjellvander på sitt grymmaste hithumör. Kombinerat med en röst med sympatiska drag av skotska åttiotalsfavoriter som Lloyd Cole, Edwyn Collins och Paul Quinn är det oemotståndligt, och snattarna har fått en ny ombudsman i sin kamp för att ta över.