The Icicle Works - Lost Icicles Volumes 1 & 2

Download/Townsend

BETYG 4/6

(Ursprungligen publicerad i Nöjesguiden januari 2009)

I väntan på årets första skivsläpp fångar Nöjesguiden några av de senhöstreleaser som fallit mellan stolarna. Idag - Ett av Liverpools allra största popgenier, först nonchalerad, sedemera bortglömd och nu slängd i sopcontainer. Bokstavligen.

Under Liverpools år som Europas kulturhuvudstad 2008 tjatade alla vidare om The Beatles, som om det fanns ett enda ytterligare ord att säga om dem. The La's enda album kom som remastrad lyxdubbel, igen, liksom Echo & The Bunnymens mästerverk Ocean Rain, båda helt befogat och den sistnämnda med en fantastisk livekonsert bifogad. The Coral firade genom att släppa en singelsamling. Men ett av Liverpools allra största popgenier, först nonchalerad och sedemera bortglömd, slängdes i sopcontainern. Bokstavligen.

Hade det inte varit för att Mike Badger från La's råkade ta en rökpaus just där och då, utanför en inspelningsstudio i Preston, och blivit nyfiken på de där rullbanden han såg ligga i containern hade den här sagan inte blivit längre än så, och då hade den förstås inte berättats alls. Men Mike plockade upp banden och såg att de var märkta "The Icicle Works". När de återbördats till Ian McNabb, popgeniet i fråga och sagda bands gamla ledare, visade de sig innehålla The Icicle Works allra första och dittills outgivna studioinspelningar, bland annat det som skulle ha blivit deras debutsingel om de inte råkat i bråk med sitt lilla indiebolag, och en radiosänd konsert från deras första USA-turné 1984.

Nu har Ian McNabb oblygt gjort inspelningarna tillgängliga som downloads, och eftersom de är en riktig skatt bugar vi oss djupt. Outgivna studiospår brukar vara outgivna av en anledning, men The Icicle Works verkar redan från början ha varit ett färdigt färglatt popband med flyhänt hantering av det symfoniska bete de lindade runt sina vassa popkrokar, och med en sångare som trodde på harmonier snarare än effekter. Love Is A Wonderful Colour frustrerar och fascinerar genom att ha helt annan text än den som till slut blev deras enda åtminstone-nästan-hit (plats 15 på Englandslistan 1983), medan In the Cauldron of Love i alla delar redan var en färdig pophit (även om världen förnekade den sin rättmätiga status) redan från början, medan flera av inspelningens låtar aldrig dykt upp igen. 

Volume 2s livespelning dras med lite för tjocka 80-talssynthsjok, avsevärt mer än undertecknad från Icicle Works enda (?) Stockholmsspelning på Kolingsborg året innan, men ljudkvaliteten är lika excellent som popkvaliteten i låtmaterialet - debutsingeln Nirvana är storslagen neopsykedelisk pop precis som uppföljaren Birds Fly (Whisper to a Scream) - och Ian McNabbs närvaro är intensiv. 

Definitivt en utgåva för oss fans, alla fem medlemmarna i den klubben, men Lost Icicles är faktiskt också så övertygande att de kan fungera alldeles utmärkt som introduktion till det Liverpoolband världen så grymt orättvist har glömt bort.