En grammisjurymedlems bekännelser

(Ursprungligen publicerad u Nöjesguiden februari 2010)

I dessa tider av galor och utmärkelser har jag en bekännelse att göra, och jag gör den med böjt huvud och skammens rodnad på kinderna: Jag var en del av Grammisjuryn. Så där. Då var det sagt.

Precis som du har jag år efter år upprörts över hur skevt juryn nominerar, och ännu mer hur man sedan så konsekvent lyckats välja uppåt väggarna bland de få bra artister som ändå smugit sig in bland nomineringarna. De senaste åren har den upprördheten inte varit lika högljudd från min sida, eftersom jag har känt mig medskyldig. Däremot har min förundran vuxit. Glömdes juryns röster bort helt, när allmänhetens alla hemmaboende ensamstående 30-åringar med medlemsskap i Winnerbäck-klubben och Tracks-röstande som hobby släpptes fram? Mobbade arrangörerna mig? Registrerades inte mina röster? Eller var jag faktiskt ensam i juryn om att vilja nominera Taken by Trees, Jonathan Johansson och Skriet, för att nämna några uppenbara i år? Var jag den enda som röstade på El Perro Del Mar, [ingenting] och The Deportees i slutomgången?

När jag så småningom mött övriga jurymedlemmar har jag förstått. Det visar sig nämligen att vi inte varit fler än kanske en handfull musikjournalister, och några specialister från andra håll. Den absoluta merparten av juryn består år efter år av bensinmacksföreståndare från Boråstrakten med en attans förmåga att kränga dansbandsskivor som gemensam nämnare.

Heder åt dem, heder åt en krisbransch som vill belöna den sortens detaljist med hedersuppdrag, och heder åt Winnerbäck och Kent som därmed får alla priser även nästa år och året därpå. Särskilt som juryn då har ersatt ytterligare en musikskribent med en avdelningsansvarig från Coop Forum i Härnösand (där de också inne på lagret enligt ihärdiga rykten kommer att arrangera nästa års gala). Om det bytet är arrangören och jag rörande överens.

Det innebär visserligen att de här fem tidiga 2010-favoriterna får varsin röst mindre, men det spelar ju å andra sidan ingen roll alls.

—-

First Aid Kit
Sailor Song
från The Big Black & the Blue, Wichita/Bonnier Amigo
Borde nomineras i kategorierna Årets vackraste vokal-harmonier och Årets varmaste sånger.

Sambassadeur
Days
från kommande European, Labrador/Border
Borde nomineras i kategorin Årets snyggaste lush-pop. 

Peter Morén
I spåren av tåren
kommande album, Morén Pop/Bonnier Amigo
Utan Bjorn and John borde Peter nomineras i kategorin Årets soul. 

Shout Out Louds
Work
kommande album, Rutan Tutan/Sony
Borde nomineras i kategorin Årets mest befogade förhandshype. 

The Fume
Turn My Back
singel, Dolores/EMI
Förra året var de slamriga glamgöteborgarna våra demofavoriter. I år borde de nomineras i kategorin Årets debutanter.