Jeff Kelly - For The Swan In The Hallway

Hidden Agenda

BETYG 5/6

(Ursprungligen publicerad i Nöjesguiden februari 2004)

Om du läser det här för att du alltid är nyfiken på vad Jeff Kelly från Seattle har för sig tillhör du en mycket liten och mycket fanatisk grupp psychpopfans. Trots att han levererat psykedelisk kvalitetspop med övertydlig brittisk inspiration i tjugo år, dels med Green Pajamas och dels som soloartist. Huvuddelen av hans produktion har varit i form av egendistribuerade kassetter, och det innebär att Jeff Kelly är en obskyr kultfigur för människor som inte nöjer sig med en aning mer publika, och musikaliskt näraliggande, obskyra kultfigurer som Robyn Hitchcock.

I sin lättpsykedeliska och mycket smarta pop, kompletterad med en aning utmärkt 70-talsrock och någon enstaka elektronisk bakgrund, smyger Jeff Kelly in den ena snygga finessen efter den andra. Arrangemangen rymmer en hel del skrovlig gitarr, men backar inte för skönheten i luftiga stråkar, ödesmättade kyrkorglar eller den sortens pretentiösa skönsång som Rufus Wainwright gjort njutbar igen.

Efter tidigare ambitiösa temaskivor om till exempel katolsk skuldkänsla är Jeff Kelly betydligt mer vardagsnära den här gången. Det brittiska temat på For the Swan in the Hallway inspirerades av en semestertripp till London, och det innebär att vi får veta hur det känns att hånas av skolflickor under en bilutflykt på den engelska landsbygden, eller att betrakta en äkta hårlock från Emily Brontë på museum i Yorkshire.

Med geniala popsånger som Oxford Street ger Jeff Kelly till och med geografiskt bevandrade mästare som Ray Davies en match. Men när de musikaliska ambitionerna så fullständigt dominerar över de kommersiella är det svårt att väcka uppmärksamhet. Hur mycket man än förtjänar det.