Efter några år av vilsenhet och osäkerhet har Lilly Hiatt landat på fötterna. Men om tillvaron blivit mer stillsam och trygg med make, hund och hus är musiken som som hon och hennes man Coley Hinson gör för att spegla det desto mer röjig.
Hon har visserligen tillåtit sig att rocka även på sina mer americana-ljudande tidigare album, men aldrig så här konsekvent och aldrig med sådan tvärsäker kraftfullhet. Shouldn’t Be är effektiv muskulös powerpop med lager av gitarrer – hennes egen och makens – och med snygg stämsång, och om det skorrar lite som ur en sprucken högtalare om hennes annars så klingande röst i mäktiga Ghost Ship är det inget Lilly Hiatt har varken tålamod eller intresse att stanna upp för att justera. Att låten skrevs när hon kom hem från en Mudhoney-spelning är helt begripligt, och titelspårets taggtrådsgitarr är ännu mere aggressiv och kan inte klassiciferas som något annat än punk.
Även i popigare Evelyn’s House är soundet så stort att både orgel och lap steel får kämpa för att göra sig hörda, och bara när pappa John Hiatt till slut dyker upp i ett telefonsvararmeddelande i Thoughts för att hälsa till sin dotterdotter blir det för en sekund lite mer tystlåtet.
