Ron Sexsmith - Blue Boy
Cooking Vinyl/Border
Betyg 4/6
(Ursprungligen publicerad i Nöjesguiden maj 2001)
På tre skivor hittills har Ron Sexsmith haft Mitchell Froom som producent och ledsagare. Eftersom Froom tyckte att Ron Sexsmith hade en utpräglad midtemporöst såg han till att rockigare material hamnade på studiogolvet snarare än på skivorna. Efter att det stora skivbolaget gett upp sitt hopp om kommersiell succé och lämnat Ron Sexsmith vid vägkanten ville keruben hitta tuffare grabbar att lifta med.
Helst hade Ron velat åka med bilen där Daniel Lanois satt i producentstolen, men den bilen var redan full med proppmätta religiösa irländare, så när Steve Earle stannade till tvekade inte Ron Sexsmith att hoppa in. Nu visar det sig att Steve Earle inte är den schablonbild av en outlaw som Ron Sexsmith kanske hade förväntat sig. Visserligen tillät inte Earle något ändlöst putsande på materialet, utan spelade in rubbet rakt av på mindre än en vecka. Och hans gitarr gör att låtar som Don't Ask Why har ett kraftfullare anslag än vad vi fått höra tidigare.
Men eftersom Ron Sexsmith är en utpräglad sångsmed som inte kan låta bli att vara snäll och väluppfostrad, och eftersom Steve Earle har ambitioner utöver countryrock blir Blue Boy inte en rättfram rockplatta. Foolproof är en försiktig jazzballad med tydliga blinkningar åt Chet Baker (eller för all del Elvis Costellos försök i den riktningen), och Steve Earles passion för reggae gör att Never Been Done som var skriven som en countrylåt får drag av ska. Tyvärr är Ron Sexsmith inte riktigt bekväm i sådana sällskap, och sjunger rakt och poppigt över även den typen av rytmer. Det ger ett lite valhänt intryck.
Det är i stället det typiska Ron Sexsmith-materialet som imponerar. Liksom på hans tidigare skivor häpnar man ofta över de magnifika låtbyggena. This Song är en låt om inspirerat låtskrivande, där Ron Sexsmith oroar sig över låtens möjligheter att överleva och utvecklas likt en nybliven förälder. Keep It in Mind och My Heart Talking tar plats bland hans framtida Greatest Hits-spår. Men fortfarande har han en tendens att ibland bli för smart för sitt eget bästa, och lyssnaren lämnas förstummad över hantverket snarare än att dras med i känslan.